grejjt

Koman fortsätter, STICK NÅN GÅNG!
Idag så träffade vi Celia, Lussan och Veron igen. Vi gick en promenad men Michael ville inte somna och sen började det regna och jag riktigt kände hur tung himmelen var mot huvudet. Det bara duggade lite och slutade sen...Men vi drog oss inåt, hem till oss. Dom var här ett tag och  lekte i vardagsrummet, Anastasia var överförtjust i Celia. Det kändes bra att se henne så glad och nöjd. Men efter att dom gått hem igen så kände jag mig så ofantligt trött. Har inte kännt mig såhär trött på länge.
Maken stängde in sig i klädkammaren för att jobba (där har han sin dator, han jobbar hemifrån) och jag gick in i lekrummet med barnen och la mig på madrassen. Jag tror jag slumrade till ett par gånger och det kändes inte bra alls. Barnen förflyttade sig sakta till vardagsrummet och jag svansade efter. Där la jag mig på soffan och kände mig tröttare än världens tröttaste... Maken kom ut efter en stund och förstod väl att jag var helt borta i skallen.
"gå in och lägg dig" sa han.... "men det kan jag väl inte??" sa jag... "JO då" sa han.... och jag gick... och la mig i sovrummet...
men konstigt nog så somnade jag inte... jag kunde bara inte... Det kändes SÅ elakt att ligga där inne och sova medan han var där ute med ungarna. Även fast jag vet att han klarar det. Han är ju världens bästa pappa! Men det kändes så överlyxigt att få ligga där på eftermiddagen och SOVA. Jag bara kunde inte. Tankarna rullade och trots att jag var så ofantligt megajävla trött så gick det bara inte att somna. Så jag kom ut efter 40 minuters försök att somna... men det kändes SÅ mycket bättre. 40 minuters egen tid... TACK min älskade älskade man :)
nu ska jag gå och försöka SOVA :) God natt alla glada och trötta!

jag hade velat lägga upp en musikvideo, eller lite bilder.. men jag orkar inte... en annan gång eller dag eller nått... baj baj!

Den här dagen har varit, som dom skulle säga i kroatien "KOMA"
huvudet känns som om det väger 10 kg... :/

Idag regnade det ute men det stoppade inte patrullen, vi gick ut med gråtande Michael och plasksugna Anastasia. Vi mötte Celia och Lussan och Veron i centrum och gjorde kafét osäkert med världens nyfiknaste Anastasia som bara ville springa runt istället för att fika. Så chipspåsen + kanelbullen som var ämnade för henne slank ner i min mage istället. Nu ljuger jag, Celia fick halva! Det resulterade i ett blodsocker på 6.9 för mig... Ganska bra ändå... Trodde det skulle bli högre än så. Sen gick vi in i bibbland en stund. Skulle önska att Anastasia var mer intresserad av böcker... :(
Efter det plaskades det i vattenpölar och sen var det dags att gå hem.


den här låten är så jävla bra!

Jag är jättenöjd med idag. Gick en promenad med barnen och mötte sedan upp L och V. Vi gick vidare till öppnis med barnen och lät dom leka där en stund. Sedan fick vi skynda oss därifrån för 13.00 så stängde dom. Vi hade ca en kvart på oss att få i barnen lite käk. Det blev en halv lunch/mellanmål/snack-aktig måltid. Men vi morsor hade självklart glömt att fixa något att äta åt oss själva. Så är det nästan alltid. Man skyndar sig på morgonen och samlar ihop allt åt barnen men glömmer bort att fixa åt sig själv... Sak samma, kanske fick något miljondels gram att smälta från kroppen NOT! ;) Vi var hursomhelst vrålhungriga båda två. Stackars mammor.
Jag följde med L mot dagmamman för hon skulle hämta C. Anastasia ropade hennes namn flera gånger och verkade glad över att få se henne. Innan vi skildes åt för dagen så hann vi se syrén, raps, hunkex? maskroslampor och klöverblommor.  Anastasia kallar syren för "ten".

Michael var övertrött och fortfarande hungrig efter blixtlunchen tror jag för han grät och det blev bara värre och värre. Jag visste inte vad jag skulle göra, det enda som lugnar honom är att lyfta upp honom ur vagnen och kånka på honom på armen. Det gjorde jag men det verkade han inte heller så pigg på.  Han blev ännu mer arg och försökte slingra sig ur mitt grepp men jag ville inte släppa ner honom på betongvägen så jag försökte lugna ner honom i famnen.

Anastasia som satt i vagnen började också gråta när hon hörde brorsan.. Jag satte mig på huk med honom och försökte peka på gräset och blommorna och vagnshjulen och gråtande Anastasia men det hjälpte inte heller... Han tog tag i min underläpp och drog och rev med naglarna.. AJ!!!! men sen började jag dra vagnen och gå sakta framåt och då blev han lugn igen. Men det gick skitsakta och var jättetungt att dra dubbelvagn + bära en ettåring och mitt blodsocker kändes lågt. Kände mig darrig och svag så jag ringde pappa som satt hemma och jobbade och bad honom komma och hjälpa mig... PUST. Egentligen hade jag inte velat störa.

När pappa kom gående där framför oss på vägen blev alla på bättre humör och mina mjölksyrefyllda armar och ben drog en lättnandens suck. Fan, vilken tur att vi har honom. Min älskade som gör allt för oss. Jag trodde han skulle vara arg för att jag dragit ut honom för att hjälpa mig men han bara log och hälsade och vinkade åt Anastasia och tog Michael från min famn och kramade honom och började skoja och gosa som bara en pappa kan med sitt barn.

Sedan lät han mig pusta ut en stund och så la vi Michael i vagnen igen. Han började storböla på en gång men pappa ökade lite på takten och jag fick hinna med bäst jag kunde. Snart var vi hemma igen och allt var okej. Vi gjorde kycklinggryta som båda barnen ratade men som mammsen och pappsen åt med god aptit. Tänk vad lite lök, rivna morötter och kycklingfärs och chip shop curry sauce kan göra för humöret :)
Sen fick vi oväntat besök av mormor. Lyssnade på babbel, babblade lite själva, byggde med klossar och Anastasia körde Michael i en leksaksvagn/bil/grej. Sen var det dags för tandborstningen, välling och pooova som Anastasia säger...

Den här sjunger vi när vi borstar tänderna. Fast Michael tuggar mest på tandborsten än så länge. Men han diggar sången. Den är BÄST!

Har haft svårt att hitta snacks som en diabetiker/lchf-are kan äta och som påminner om chips.. Mitt sista försök var ju dipmix chipsen som blev lite väl salta.. Efter att ha bläddrat lite i min Diabetes Solution bok som förövrigt är en skitbra bok för diabetiker OCH LCHF-are eftersom den innehåller recept och kostråd för den som inte vill påverka sitt blodsocker... I princip kan man nog kalla Dr. Bernesteins diet för LCHF, de är i princip identiska.
Han har i alla fall ett enkelt recept som han kallar för cheese puffs..

man tar en/flera ostskivor som man lägger på bakplåtspapper i micron och låter dom bubbla  i två minuter på full effekt. Sen låter man dom svalna. Dom blir KRISPIGA som CHIPS och riktigt goda. Bernstein äter dom istället för mackor, har funkat för mig med ibland när jag haft bråttom. Men oftast äter jag dom som snacks och till frukost. Har brytit upp dom i mindre bitar och "dippat" i turkisk yoghurt med kryddor. NICE!


Sen kan jag också tipsa om att man kan göra varm choklad med osötad soyamjölk, cacaopulver, grädde och valfria sötningstabletter istället för med mjölk och socker...

Än så länge har jag inte märkt av någon dagis-abstinens från Anastasia. Hon verkar mer harmonisk när hon inte går på dagis. Hon frågar knappt efter nappen heller. Det känns bra att ha henne hemma och kunna ge henne sin tid.
Vi har varit ute i solen rätt mycket de senaste dagarna och fått låta henne springa runt. Igår stannade jag hemma och storstädade medan pappsen gick ut med barnen. Han tog en massa bilder på dom med sin telefon och det var kul att titta på dom när dom kom hem sen. Anastasia fick sitt allra första skrubbsår.

Sen gick vi ut igen allihopa för det var så fint väder.

Just det, sen så har vi varit i simhallen för första gången med Anastasia också. Det var jag, Anastasia Lussan och Celia! WOW det var så häftigt och så kul! Vi badade i lagunen fast Anastasia var mer intresserad av att gå i trappor. Sen åkte vi vattenrutsckana (osäker på stavning). Det gillade jag mycket fast Anastasia verkade inte så intresserad. Hon äääälskar trappor. Men eftersom jag blir livrädd så fort hon börjar klättra i trappor så måste jag hela tiden klättra efter, vilket är lite halvjobbigt och inte blir röven mindre för det heller. Det skulle man ju önska...
Efteråt stod vi utanför centrum ett tag och väntade på våra respektive makar/pappor och söner. Dom hade varit på grabbpromenad medan tjejjorna var inne och badade. Anastasia sprang runt lite med Celia och efter en stund hittade hon lite trappor igen som hon började springa upp och ner för. Lyckades få Celia att hålla Anastasia i handen några gånger och lyckades föreviga ögonblicket ;)

fint

och idag var vi på öppnis med Michael, Anastasia, Celia, brorsan Veron och Lussan... WOHOO

Det var länge sedan jag skrev sist!
Vi har valt att låta Anastasia ta tidigt sommarlov för barnen blir heeeela tiden sjuka. Ena veckan är Anastasia sjuk och när hon blivit frisk så blir Michael sjuk. Himla trist och jobbigt. Redan efter första veckan hemma så är barnen helt friska och Michael är som förbytt. Från att inte vilja sova på hela nätterna så somnar han nu på kvällen och sover(!) hela natten. (TA I TRÄ) Så jag har lyckats minska på amningen ordentligt. Vissa nätter är förstås bättre än andra. Senast igår så vaknade han 1 och ville inte somna om.

Här är en av mina LCHF bakelser *stolt*


SÅ GOD!
Botten: Krossade valnötter + osaltat smör + hermesetas lättströ
topping: vispad grädde, hermesetas strö + hallon


Sen gjorde jag en till variant

krossade valnötter + smör + hermesetas lättströ
vispad grädde + några kapsyler amarula likör + hermesetas lättströ + kanel längst upp

I bakgrunden ser ni en av mina "ostmackor" testade att göra bröd med soyamjöl, visserligen lite kolhydrater men inte så ofantligt mycket som i vetemjöl...


riven ost + psylliumfrön + soyamjöl + en skvätt grädde + några ägg


slajsat och klart

Idag var hela familjen på promenad med min vän L och hennes fina familj. Promenaden blev lite för lång i barnens tycke men med lite mineralvatten, bananer och bullar gick det bra ändå.
Flickorna plockade stenar och det fick mig att minnas hur jag gjorde det samma som liten tjej. (Tack för att du lät mig minnas det söta Re. :) Sedan flyttade både Re. och C och även L på en massa sniglar som låg på vägen. Det var så roligt att se.  En snigel hamnade på "rygg" och då vände L på den för att hon blev bekymrad över att snigeln kanske inte skulle kunna vända sig tillbaka igen. Så omtänksamt :)
....och så hittade vi världens största maskros som finns att skåda på www.lussekatterna.blogg.se/ (en av mina favoritbloggar)
Hemma igen var vi på gott humör. Det var en trevlig dag. Man blir på så gott humör när man träffar människor man tycker om och får röra på sig.
Nu är jag sådär trött som man bara kan vara efter en lång promenad.

Har ätit en MASSA ostskivor idag som jag värmt i micron. Dom blir jättegoda när man låter dom bubbla i micron. Dom blir så krispiga!!!!! Har nog blivit lite  beroende av dom, kanske inte så bra egentligen... men men... :) Ska nog göra två till innan jag går och lägger mig.. haha :)

På söndag kanske jag ska ha date med mamma i stan. Helt ensam, bara jag och mamma. Inte maken, inte barnen. Första gången jag är ute utan barnen och maken. Vi kanske ska till stockholm och gå till museet på kungliga slottet. Har aldrig varit där. En gammal vän som jobbar där sa att han kunde fixa biljetter åt oss. Så snällt. Fast det lutar åt att ett av barnen följer med ändå. Undrar vem det blir Michael och vattkopporna eller Anastasia?

Glömde att säga. Min kära vän L tipsade mig om att prova att mosa brysselkål som substitut för potatismos. Jag provade det för några dagar sedan. Blandade i lite grädde, smör och muskotnöt. Det var jättegott. Tack för tipset :) Det var gott med en köttbit, lite ajvar och creme fraiche vid sidan om :) Orkar inte lägga upp bild.

Nu har även Michael fått vattkoppor, verkar som om de flesta satte sig i ansiktet på honom. Två kvällar i streck ville han inte somna förrän runt 12 när jag stupade i säng. Min lilla stackare.

Ehm... jag vet inte hur jag ska säga det här.

- LADY GAGA fy vad du är jobbig, kan du inte bli ett sånt där "one hit wonder" som alla glömt bort efter sommaren?! Snälla! Jag skulle t.om köpa en av dina skivor om du lovade mig att försvinna efter sommaren!

Testade att göra något som liknar chips resultatet blev väldigt salt... nästa gång tar jag en mildare ost, och kanske bara hälften av dipmixen. OM jag gör gör chipsen igen... Dipmixen innehåller kolhydrater men det är så liten mängd pulver och det höjde inte mitt blodsocker nämnvärt. I och för sig så orkade jag inte äta särskilt många bitar heller :)



400 g riven ost
en påse dipmix (i mitt fall dill och gräslök)

blanda ingredienserna, häll små tunna "högar" av osblandningen med en tesked låt smälta i ugnen på 200 grader, när chipsen börjar se klara ut, stäng av spisen men låt dom torka inne i spisen ett tag till. Då blir dom krispiga.

Jag gjorde cocostoppar häromdagen. Dom blev nog rätt lyckade. Hade min kära kompis L och hennes fina fina fiiiina son V på besök och hon gillade dom (det sa hon i alla fall).
Här är receptet för den som vill ha



200 g cocos (en påse)
ca 2 deciliter hermesetas
100 g smör
2 ägg
valfri kryddning som t.ex kanel, kardemumma, ingefära, vanilj fast jag brukar inte ta någon

smält smöret, blanda ihop allting till en massa som du sedan klickar in i småbrödsformar. In i ugnen på 200 grader, ca en kvart.

Usch och tvi på mig. Jag har  varit sååååå seg, har inte orkat skriva någonting alls på bloggen.

Michael gick från att somna i sin säng med lite smågnäll till att absolut inte vilja somna i sin säng och protestera och gråta och hulka och hosta och bli blå i ansiktet och börja krypa runt i sängen och tjuta ännu högre tills trötta mamma C-son inte orkade mer. Så några kvällar i streck nu så har Michael inte velat somna på kvällen för han tycker att spjälsängen är ärkefiende nr 1. Ärkefiende nr 2 är nappen. Så det blir amma till sömns några veckor till tror jag, även fast det känns überjobbigt. Vad gör man inte för sina små kultingar.
Tänk att dottern får mindre nervsammanbrott när hon inte kan hitta sin napp medan sonen skyr nappen som om den vore pesten... Bill och Bull :)


Jag höll ju nästan på att glömma, vi köpte en brio sitty vagn åt Anastasia, hon blev överförtjust. Vi också. ÅÅÅÅH så vacker den är :) "nang, nang" skrek Anasasia. "ja, så j-kla mega snygg" tänkte vi i huvudet. Fast egentligen är den nog inte så mega snygg.. det är bara vi som tycker det för vi är höga på känslan av att ha köpt något som kostar mycket. Då måste man ju vara nöjd. Ungefär som när man köpt lax eller svart kaviar. Fast kaviar lämnar en skum smak i munnen. Det gör inte våran vagn.

Den är så fin att man vill strö lite parmesanost på den och äta upp den!

Idag var hela familjen C-son och några vattkoppor ute på stan. Det blev några kortärmade bodysar åt Michael och ett par skor åt Anastasia. Sen blev det burger king fast vi hellre hade velat sitta i ett café. Men dom var smockfulla pga lunchtid... Så vi satt i en park istället och åt vår skräpmat.

Det var ju lite ironiskt, fast på ett bra sätt då. På föräldragruppen snackade dom om vattkoppor, för ca en vecka sedan och jag tänkte; Hoppas att Anastasia blir smittad med vattkoppor snart så hon inte blir en sån som slipper och blir superdupersjuk när hon blir vuxen istället. Low and behold, några dagar senare var  hon gnällig och inte sig själv. Morgonen efter blev hon lite febrig och på eftermiddagen började hon få små röda prickar som bara blev fler och fler...  Vi drog en lättnadens suck. I och för sig så är det inte så  trevligt med en febrig och trumpen tvååring som bara vill klia och klia men tänk hur det skulle vara med en 22 åring? 22 gånger värre :) Nu får vi bara hoppas att antikropparna i bröstmjölken är för svaga så att lilla Michael också blir smittad.

Michael har somnat i sin egna säng två kvällar i rad nu. Han har vaknat på nätterna och jag har fått stryka hans kind så att han somnar om. Det har funkat MEN han har fått flytta över till sängen vid 2-3 snåret då han vägrar somna om och vrålen eskalerar till "hoppas inte Anastasia eller grannarna vaknar-nivå". Mitt hjärta är lite för vekt när det gäller bebisgråt. Men sakta men säkert kommer han nog lära sig att sova hela nätterna. Håll tummarna för oss :)

schnitzlar panerade i soyamjöl och ägg friterade i cocosfett, det blev helt okej :) Vill slippa så mycket omega6 som möjligt.
Idag somnade Michael i sin spjälsäng för första gången. Han har sovit ett par timmar nu. Vet inte riktigt hur jag ska göra sen när han vaknar. Han brukar vakna flera gånger under kvällen. Brukar amma honom till söms igen men det vill jag försöka sluta med nu.

Igår blev det inget bloggande. Hela familjen C-son hade en teknologifri-dag då vi levde som dom gjorde på 80-talet (nästan).
Det blev alltså ingen dator, mobil bara i nödfall (knäppte några kort som dokumentation, fusk! jag vet). Och BARA umgås!
Vi gick ut i skogen med barnen igen, förbi klätterträdet som jag och min brorsa brukade klättra i som barn. Pappa kunde inte låta bli att provklättra.

Han var så entusiastisk att Willys-kassen fick hänga med upp i trädet!

När pappa C-son var nere på marken igen så gick vi vidare en låååång oändlig sträcka....


.... som aldrig verkade ta slut.....

och någonstans därborta i fjärran.... hägrade en....

ja vad var det för något....?


Nämen titta ungar! En lekplats mitt i skogen!

Tur att vi tog med oss hink och spade!


Sen kom vi hem igen, vrålhungriga trots nödproviant i lekparken...

Det blev

Hemmagjord kebabsallad för mamma Björn


Fattigmans-kebabsallad till pappa Björn
(fråga mig INTE varför han tog så lite!!!)


Kebab med pyttelite grönsaker och bröd för lilla
Björn nr 1


och lite panikpure till lilla Björn nr 2

Idag bestämde vi oss för att ta en promenad till skogen eftersom det var så fint väder ute. Det är ganska bökigt att ta sig ner för trapporna med två småbarn. Men det går bra när man är två som vi oftast försöker vara.
Våran lilla vilding, Anastasia har alltid så bråttom ut. Så fort vi öppnat ytterdörren så rusar hon ut  och man hinner nätt och jämt ta tag i kragen på henne innan hon störtar ner för trapporna. Jag vet inte om hon har mer energi än andra barn men jag blir alltid chokad när jag ser andra tvååringar som går så lugnt och fint bredvid sina föräldrar. Det gör ALDRIG våran dotter. Hon stannar upp, kollar på stenar och grenar. Vänder om, går åt andra hållet eller springer fram till diverse saker som hon tycker verkar intressanta.

Vi har provat klassikern, "Hej då älskling, nu går vi" Men då ropar hon bara glatt "hej då" och går vidare åt andra hållet. Bara när hon är übertrött kan hon händelsevis om vi har väldig tur börja gnälla lite och komma efter oss.
Men på något sätt gillar jag att hon är sådan. Att hon har en stark vilja och är så otroligt nyfiken. Att hon gör det HON vill och inte vad alla andra vill. Att hon är tuff och har skinn på näsan. Det är något jag inte har varken nu eller hade som liten.

Ibland önskar man att man kunde fortsätta vara så där äkta som man är när man är liten. Så öppen. Alla känslor, sorg, lycka, besvikelse, lever dom ut. Håller dom inte inne som vi "vuxna". De skäms aldrig över sina känslor utan visar dom för alla. Dom är så spontana, gör vad som faller dom in. (På gott och ont) Men mest av allt så är dom så nyfikna på livet, så otroligt egocentriska. Egocentrisk har en så negativ klang men är det egentligen inte en underbar egenskap hos barn? Att de faktiskt tror att världen kretsar runt dom? Att världen skapades för just dom? Varför har vi vuxna inte rätt att också känna så? Skulle vi inte ta för oss lite mer om vi kände så? Är det verkligen så att man är bortskämd bara för att man är egocentrisk? Hela den där "du-ska-inte-tro-att-du-är-nått grejen är ju så korkad egentligen. För det är ju just det man ska tro, att man är något! ja, ja.. svammel svammel...

Nu kom jag faktiskt av mig. Jag skulle ju berätta om våran promenad till skogen... Var var jag, jo. Anastasia störtar ner för trapporna med pappa tätt efter hållandes i hennes krage....

... Jag bär alltid ner Michael. Vet inte varför egentligen, har bara blivit så. Min man håller koll på Anastasia och jag håller koll på Michael.
Vi tog en tur till lekparken för det är alltid dit som Anastasia springer. Vi var där en stund och hon fick röra lite på benen. Sen fick Michael gunga för första gången och efter det blev det lite fika med macka. Sen tog det ca 40 min att komma till skogen. Egentligen tar det nog högst 5 minuter att komma dit om man är ett barnlöst par. Men eftersom vi inte är det så tog det så lång tid som det tar för ett par med barn. :) Det blev lite pinnkastning, ett hopp in i ett dike, jaga svart katt med vit nos, en snubbling som resulterade i en blött smutsigt byxknä, mutning med brödbit (brukar vara KOKOLA läs: choklad, men vi valde vitt näringslöst bröd som omväxling), jaga springande tvååring upp för en väldigt brant backe, brottningsmatch för att få tvååringen in i vagnen och PUST och STÅNK äntligen framme i skogen. Väl i skogen lät vi Anastasia sträcka på benen igen.


Vad mysigt det var. Blåsippor och vitsippor. Det är nästan som att man blir lite nostalgisk när man kommer till skogen på våren! Myrstackar, dom hade jag glömt existerade. Kottar och barr har jag färskt minne av från i julas :)

Tillbaka hem igen kokade jag lite purémat till Michael. Vet att han inte behöver äta puread mat längre men det är så jobbigt att se honom hulka på grund av klumpar! :) Inte för att skryta men, vissa av mina hopkok blir SÅ goda! Ibland när ingen ser på så tar jag några skedar själv. Tjuvaktiga mamma! MUMS!

(palsternacka, morot, sötpotatis, ris, strimlat nötkött, lite persilja)

Det blev inget IKEA idag. Idag blev det 3 i familjen som fick ta spruta istället. Det blev svin-vaccination för barnen. Stackarna fick varsinn spruta i varsitt lår. Men Anastasia ville hellre leka med sköterskans pussel och bilar än att ta spruta. Det blev många protester. Min oemoståndligt vackra man fick hålla fast henne och lungt berätta att "efter det här så får du glass eller choklad, vad du vill!" hon blev lite lugnare när hon hörde orden "glass och choklad". "KOKOLA"** han hon skrika och så stack sköterskan henne. PUH spruta nr 1. avklarad.
Med Michael gick det enklare men det är ju för att han är så liten och inte kan springa iväg från hemska droppande sprutor. Spruta nr 2 avklarad den med... Mina arma små barn.

Jaha, så vem fick den 3 e sprutan. Jo det var jag det. Jag råkar vara medlem i en hemlig klubb där alla måste ta sprutor varje gång dom äter något. Det är ingen rolig klubb, tror 99,9 procent av alla medlemmar helst skulle vilja hoppa av. Men siddu det går inte! Och inte känner man sig särskilt välkommen i klubben heller :( Jag blev välkomnad" in i diabetesklubben för ca 5 år sen. Skit-ensamt! Nåja, det kunde varit värre :) Har i alla fall LADA-diabetes. Orkar inte förklara hur den fungerar. Tur att google finns för den som vill läsa på ;)

Tog insulin sprutor ett bra tag men nu har jag inte behövt ta på ca 6 månader eftersom jag följer LCHF dieten och fortfarande har lite insulinproduktion kvar. Jag behöver bara ta spruta när jag äter något som innehåller kolhydrater.
Som IDAG! Idag åt jag waldorfsallad, i den finns äpple. Äpple = kolhydrater. = spruta för stackars mig. Men FAN det var det värt... ÅH! Åt den salladen för första gången i england då min svärmor gjorde den. Tror det är den godaste salladen som finns i hela världen. Förutom kycklingsallad då :)

Den är godare än den ser ut, LOVAR! :)


Jaha så vad har jag gjort mer idag. Jo just det. Jag decinficerade min hemska tvättmaskin IGEN. Hade tvättat barnens kläder och märkte att kläderna börjat lukta ruttet vatten igen. Skitjobbigt, så jag lät tvättmaskinen gå på 90 grader och droppade i en massa tea tree oil. Hade inte citronsyra hemma och har hört att tea tree oil ger samma effekt. Det återstår att se.
Men jag gillar tea tree oil. Det ska tydligen döda svamp och mögel. En gång hade vi glömt bort en bit bröd i skafferiet och bröded var helt grönt. Det stank mögel i hela skafferiet och då tog jag en blöt trasa med tea tree oil och torkade av i skafferiet och jag tror allt dog.


** kokola, barnspråk för choklad