ö
Jag är tröttare sedan jag började jobba, känns som om jag gör allt halvbra. Speciellt hemma. Hinner bara träffa barnen nån timme på kvällen innan dom ska lägga sig. Det känns riktigt kasst. Fast det är så roligt att arbeta ändå.
Igår läste jag saga för Anastasia innan hon skulle sova, det var mysigt och hon satt så fint med mig och pekade och pratade och kunde en massa. Jag blir så stolt och förundrad över hur snabbtänkt hon är och hur mycket hon observerar. Hon kan så många ord och uttryck och vet hur saker ska vara. Min duktiga lilla tjej.
Michael blir så ledsen om kvällarna när han ska gå och lägga sig och bara har fått kramas en kort stund med mig. Men det går ju inte att lägga honom senare på kvällen för han är så ofantligt trött runt 6-7. Det skär i hjärtat att höra honom gråta. Önskar att det fanns en bättre balans i mitt liv.
Så länge jag kan minnas ville jag vara en mamma. Det var viktigt för mig att ha en familj. Trots att det är tabu som tjej nuförtiden att säga att det känns viktigare för mig med familj och glada barn än en karriär, så var det alltid så jag kände.
Men barnen växer upp fortare än man anar och då behöver man någonting mer. Vare sig man har en karriär eller inte så är man alltid mamma. Men det kommer en tid då barnen frigör sig från dig och då behövs du inte på samma sätt som förut och allting blir plötsligt otroligt ensamt om du bara är hemmafru.
Jag är glad att jag trivs på mitt jobb men jag önskar att jag fick lika mycket tid med mina barn som jag har på jobbet. Jag tror dock det blir bättre med tiden. Det tar nog ett tag att ställa om sig lite.
Igår läste jag saga för Anastasia innan hon skulle sova, det var mysigt och hon satt så fint med mig och pekade och pratade och kunde en massa. Jag blir så stolt och förundrad över hur snabbtänkt hon är och hur mycket hon observerar. Hon kan så många ord och uttryck och vet hur saker ska vara. Min duktiga lilla tjej.
Michael blir så ledsen om kvällarna när han ska gå och lägga sig och bara har fått kramas en kort stund med mig. Men det går ju inte att lägga honom senare på kvällen för han är så ofantligt trött runt 6-7. Det skär i hjärtat att höra honom gråta. Önskar att det fanns en bättre balans i mitt liv.
Så länge jag kan minnas ville jag vara en mamma. Det var viktigt för mig att ha en familj. Trots att det är tabu som tjej nuförtiden att säga att det känns viktigare för mig med familj och glada barn än en karriär, så var det alltid så jag kände.
Men barnen växer upp fortare än man anar och då behöver man någonting mer. Vare sig man har en karriär eller inte så är man alltid mamma. Men det kommer en tid då barnen frigör sig från dig och då behövs du inte på samma sätt som förut och allting blir plötsligt otroligt ensamt om du bara är hemmafru.
Jag är glad att jag trivs på mitt jobb men jag önskar att jag fick lika mycket tid med mina barn som jag har på jobbet. Jag tror dock det blir bättre med tiden. Det tar nog ett tag att ställa om sig lite.
Kommentarer
Trackback
