Hej
Har haft en trevlig helg, lördagen var jag med mamma i stan och kollade runt i affärer och så proppade vi magarna fulla med kinesmat. Det var trevligt. Jag fick ett par nya skor eftersom mina fötter svullnat upp så mycket att jag inte längre kan ha mina vanliga sommarskor. Har gått runt i gummistövlar ett bra tag nu så det kändes som en riktig lättnad att få på sig lätta sommarskor. Mamma är så snäll. Hon köpte även påskägg och lösgodis som hon ska överrraska barnen med på påskafton.
Söndagen gick mamma och jag en medellång promenad med ungarna. Det var så varmt och soligt. Ungarna och mamma var på gott humör men jag var grinig. Jag lyckades även med att ramla i lekparken med Michael i famnen, som tur var landade jag på knäna och inte på magen. Michael blev inte ens rädd, han bara reste sig upp efteråt som om inget hade hänt och lekte vidare. Odramatiskt men ändå läskigt när man väl flög genom luften....
Efteråt gick vi hem till mamma och åt kotletter med broccoli och sallad. Min man hade varit och fågelskådat hela dagen, mamma hade tvättid vid sju så maken fick komma och hjälpa till att få hem barnen och mig :) Som tur var hade han kommit hem från fågelrundan någon halvtimme tidigare.
Båda barnen var trötta efter promenaden och eskapaderna så dom somnade rätt fort och även jag kollapsade i säng. Var fortfarande megatrött på morgonen så maken gav mig sovmorgon och tog ungarna till dagis själv. Så snällt och tydligen gick dom hela vägen dit utan för mycket gnat.
Idag var det meningen att jag skulle städa eller göra något produktivt, det enda jag hann med var att läsa någon sida ur min gravidbok, fylla en tvättmaskin och äta två äpplen innan jag var så trött att jag behövde en tupplur igen.
Nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon måste jag nog sätta igång med att tvätta bebiskläder och packa BB väskan.
-------
Idag såg jag tussilago på väg till Willys. Och knoppar i buskarna utanför huset, förra veckan såg vi videung på väg till dagis :)
Det är vår.
Frisk
Idag kan jag nog med säkerhet säga att jag är frisk. Min man är på fågelskådning igen, själv den här gången. Vet inte hur länge han ska vara borta men troligen tills det är dags att hämta på dagis igen.
Jag har precis avslutat en väldigt ohälsosam frukost.
Jag drömmer underliga drömmar varje natt nu. Inatt drömde jag att det var dags att föda men att det var någon sorts kollektiv igångsättning av förlossningen för en massa mammor samtidigt. Vissa fick kejsarsnitt. När det var min tur så visste dom inte om dom skulle göra en igångsättning eller kejsarsnitt. Jag var helt förvirrad och ensam. Jag hade tappat bort min mobil och sa "Men hur ska jag få tag på min man och berätta när allting är klart?" Dom tyckte att jag skulle gå och leta efter min mobil. Så jag gick runt på sjukhuset och letade, medan alla andra mammor fick föda sina barn på rullande band. En gick in i förlossningsrummet och rullades efter ett ögonblick ut på en sjukhussäng med en bebis på armen, två sekunder senare gick en annan in. Alla verkade så glada, inte ett dugg nervösa eller rädda. I drömmen var jag superstressad och rädd och förstod inte varför det måste gå så fort, jag ville inte föda på 2 minuter... Vet inte om det beror på att jag kollade på nått program igår där dom utförde ett kejsarsnitt och bebisen kom ut så fort, varken mamman eller pappan hann blinka. Plötsligt var bebisen bara där.
På tal om det, min barnmorska ringde idag och hon vill att vi ska boka tid för vändningsförsök. Jag önskar att flickan ville vända sig neråt själv. Ser inte fram emot att bli klämd på magen och tänk om det inte fungerar? Jag vill inte göra kejsarsnitt men inte heller föda ett barn som ligger i sätesbjudning. Är så rädd för komplikationer. Och två barn under 3,5 år hemma redan och en man som är superkänslig för stress. Jag kommer inte vara till någon hjälp alls om jag har ett sår på magen som måste läka. Hur ska jag kunna sköta om allt och alla. Jag hoppas verkligen att hon vänder sig neråt.
Kräksjuka
Kräksjukan fann familjen C-son igen. Vi hade en släng i februari som ledde till sjukhusvistelse för mig. Den här gången slapp jag det som tur var men kräksjukan var 100 gånger värre den här gången.
Först var Michael sjuk i två dagar. Sen blev jag sjuk, sov och sov för att dagen efter monsterspy. Dagen efter sov jag hela tiden igen, så fort jag ställde mig upp så blev jag snurrig och illamående. Då var det dags för Anastasia att blir sjuk. Dagen efter det trodde jag att jag var frisk men kände mig fortfarande svag. Dagen efter det så trodde jag på allvar att jag var frisk och lagade en god pasta rigatoni i ugnen. Medan jag lagade maten så var jag så himla hungrig och trodde att det var därför jag kände mig illamående. När maten var klar så satte vi oss på soffan jag och maken och började äta, men ju mer jag åt desto konstigare kände jag mig. Maten smakade inte som jag förväntat mig att den skulle smaka och självklart hade jag pumpat i mig en massa insulin för jag var sääääker på att jag var frisk igen. Men nej, nej, självklart spydde jag upp alltihop. Dags för rond två. Fyfan vad det sög. Så jag, pappsen och Anastasia fick sitta på soffan halva natten, Anastasia spydde med jämna mellanrum och var jättetörstig och hungrig medan jag fick sleva i mig socker och hoppas på att inte spy igen. Pappis skrev ner mitt blodsocker varje kvart. Usch!!!!
Tillslut var "faran över" och pappa och dotter gick och la sig i hennes sovrum medan jag gick in till Michael och vårat sovrum och somnade med en spyhink i beredskap. Detta var måndag. Så Anastasia har varit sjuk sedan lördag, jag sedan fredag. Men nu tror jag (SPOTT, SPOTT, TVI, TVI, TA I TRÄ) att vi kanske händelsevis råkar vara återställda. Anastasia är lite mer dämpad än vanligt men annars har hon inte spytt något mer sedan igår.
Pasta rigatonin har väntat på mig i kylskåpet sedan måndag kväll så idag kanske jag vågar äta en andra portion.
