.....
Idag handlade vi och jag blev obligatoriskt trött kl 12 och fortsatte vara trött till kl 3 när min man gjorde kaffe åt mig. (kaffe med en massa sötningsmedel och soyamjölk) klarar inte av att dricka det på annat sätt.
Men jag städade rätt mycket idag, småplockade en massa och torkade och torkade och torkade vällingfläckar och annat klet som hamnar på golvet när man har hungriga barn.
Sen gick vi och handlade en massa nyttigheter, plockade gräs till marsvinen, kom hem rätt så trötta och åt en massa Onyttigheter... inte bra. Men vad gör man när man är hungrig och har tappat all energi.
Min syrra sa att hon mest vill kolla på bilder när hon läser min blogg men jag är så lat. Måste nog börja lägga upp lite fler bilder.
Men jag städade rätt mycket idag, småplockade en massa och torkade och torkade och torkade vällingfläckar och annat klet som hamnar på golvet när man har hungriga barn.
Sen gick vi och handlade en massa nyttigheter, plockade gräs till marsvinen, kom hem rätt så trötta och åt en massa Onyttigheter... inte bra. Men vad gör man när man är hungrig och har tappat all energi.
Min syrra sa att hon mest vill kolla på bilder när hon läser min blogg men jag är så lat. Måste nog börja lägga upp lite fler bilder.
tack Lalla
..och höst blir till vår
när du tar min hand...
...Minns
att jag har väntat en evighet
på att få se dig...
dessa ord är skrivna av min vän Lussan. Dom finns i en kärleksdikt som hon skrivit. Hon syftade nog på sin man när hon skrev den dikten. Men som med alla kärleksdikter så tänker man på den man själv älskar när man läser. Den dikten hon skrev fick mig att le och tänka på min egen älskade. Den dagen var jag så sur och irriterad och så himmelens trött men när jag läste den dikten så stannade jag upp en stund och log. Såg helt plötsligt min make med helt andra ögon. Var inte längre sur över att diskbänken var smulig och att vällingflaskorna var odiskade. Kände världens mest universella känsla - kärlek. Mindes tillbaka till hur det var när vi precis hade träffats. Satt och log och stirrade på honom stup i kvarten. Till slut frågade han mig vad jag glodde på. "DIG" svarade jag :)
m...m...m...
Idag kom min mans lillebror till oss. Min kära lilla söta fina George. Vi har saknat honom. Anastasia blev överlycklig. Dodosh kallar hon honom hela tiden och ropar och hoppar och är superlycklig. Han ska vara här en vecka eller två.
Idag var jag med Lussan på öppnis igen, såg 3 pälsängar där (heter dom så?). URK var det i alla fall! Dom var riktigt feta, har aldrig sett så stora. Michael satt och lekte med en låda och där kröp en riktig feting runt. Jag höll på att spy. Men när jag försökte flytta på Michael så ville Michael inte flytta. Han sket fullständigt i pälsängen. Som tur var hade Michaels vilda lek gjort pälsängen rädd för sen när jag kollade i lådan igen så var den försvunnen. Där fick det lilla äckelkrypet.
Idag var jag med Lussan på öppnis igen, såg 3 pälsängar där (heter dom så?). URK var det i alla fall! Dom var riktigt feta, har aldrig sett så stora. Michael satt och lekte med en låda och där kröp en riktig feting runt. Jag höll på att spy. Men när jag försökte flytta på Michael så ville Michael inte flytta. Han sket fullständigt i pälsängen. Som tur var hade Michaels vilda lek gjort pälsängen rädd för sen när jag kollade i lådan igen så var den försvunnen. Där fick det lilla äckelkrypet.
Ensamma hemma
Jag och barnen var ensamma hemma från onsdag till lördag. Det längsta jag någonsin varit borta från min man är 15 dagar. Det var i det tidigaste skedet av vårat förhållande. (Vi hade bara mötts en gång) Så det var 15 dagar mellan vårat första möte och vårat andra möte. HAHA. Sedan har jag varit borta från honom 5 dagar när jag åkte med mamma till kreta :) Den här gången var det 3 dagar. Det kändes rätt skumt men ändå okej. Plötsligt hade jag så himla mycket tid över på kvällen när barnen lagt sig. Jag lyckades städa både vardagsrum, kök och badrum. Vår dammsugare är sönder så jag kröp runt med en trasa över hela golvet och gnuggade. Synd att han inte var här för att skåda spektaklet.. Hursomhelst, jag var så stolt när jag var klar!!! WOHOO! Golven var så rena att jag tror man kunde äta från dem.
Morgonen därpå lekte Anastasia den populära "Hälla välling på golvet-leken" och Michael lekte den ännu mer populära "kasta smörgåsrån och smula ner hela golvet-leken" Nåja, jag såg i alla fall till att torka upp efter dom :)
En morgon vaknade Michael den vanliga tiden men jag var så otroligt trött efter kvällens städande så jag visste inte hur jag skulle orka upp ur sängen. Han storgrät i sin spjälsäng så jag bar ut honom till vardagsrummet. Där la jag mig i soffan och lät honom gräva i leksakslådan. Jag låg där en stund med halvöppna ögon och först när Anastasia vaknade en halvtimme senare kändes det som om jag orkade upp. Jag gjorde en stor kopp kaffe som jag svepte, allt för att göra mig pigg. - Jag tycker inte ens om kaffe!
Jag hann knappt äta under dagen förutom en och annan munsbit av maten som barnen inte ville äta. På kvällen när dom gått och lagt sig så åt jag. Och så blev jag bjuden på världens godaste fyllda paprika av Lussan en av dagarna. Det var som en skänk från ovan, jag var så himla hungrig! Det är en av måltiderna i mitt liv som jag verkligen njutit av.
Jag trodde alltid att min mormor var bäst på att göra fylld paprika. I och för sig så är hennes recept helt annorlunda.
Minns en gång när jag var liten att jag och familjen varit ute hela dagen och hur jag var så otroligt hungrig. Mamma brukade göra en enkel soppa med rotfrukter och klimp som jag avskydde. Men den gick snabbt att göra och stressad 3-barnsmamma som hon var, så gjorde hon soppan rätt ofta. Den här gången var jag så hungrig att jag åt av soppan och jag minns att jag njöt och sa till mamma "allt är gott när man är hungrig". Men efter den dagen så avskydde jag inte den soppan längre utan tyckte tvärtom mycket om den. Om det inte var så att jag hade diabetes så skulle jag nog precis som mamma göra den väldigt ofta. Men jag minns så starkt den känslan av att få fylla min tomma mage med varm soppa och tryggheten och lättnaden som mättnaden gav mig.
...fortsatte
Koman fortsätter, STICK NÅN GÅNG!
Idag så träffade vi Celia, Lussan och Veron igen. Vi gick en promenad men Michael ville inte somna och sen började det regna och jag riktigt kände hur tung himmelen var mot huvudet. Det bara duggade lite och slutade sen...Men vi drog oss inåt, hem till oss. Dom var här ett tag och lekte i vardagsrummet, Anastasia var överförtjust i Celia. Det kändes bra att se henne så glad och nöjd. Men efter att dom gått hem igen så kände jag mig så ofantligt trött. Har inte kännt mig såhär trött på länge.
Maken stängde in sig i klädkammaren för att jobba (där har han sin dator, han jobbar hemifrån) och jag gick in i lekrummet med barnen och la mig på madrassen. Jag tror jag slumrade till ett par gånger och det kändes inte bra alls. Barnen förflyttade sig sakta till vardagsrummet och jag svansade efter. Där la jag mig på soffan och kände mig tröttare än världens tröttaste... Maken kom ut efter en stund och förstod väl att jag var helt borta i skallen.
"gå in och lägg dig" sa han.... "men det kan jag väl inte??" sa jag... "JO då" sa han.... och jag gick... och la mig i sovrummet...
men konstigt nog så somnade jag inte... jag kunde bara inte... Det kändes SÅ elakt att ligga där inne och sova medan han var där ute med ungarna. Även fast jag vet att han klarar det. Han är ju världens bästa pappa! Men det kändes så överlyxigt att få ligga där på eftermiddagen och SOVA. Jag bara kunde inte. Tankarna rullade och trots att jag var så ofantligt megajävla trött så gick det bara inte att somna. Så jag kom ut efter 40 minuters försök att somna... men det kändes SÅ mycket bättre. 40 minuters egen tid... TACK min älskade älskade man :)
nu ska jag gå och försöka SOVA :) God natt alla glada och trötta!
jag hade velat lägga upp en musikvideo, eller lite bilder.. men jag orkar inte... en annan gång eller dag eller nått... baj baj!
Idag så träffade vi Celia, Lussan och Veron igen. Vi gick en promenad men Michael ville inte somna och sen började det regna och jag riktigt kände hur tung himmelen var mot huvudet. Det bara duggade lite och slutade sen...Men vi drog oss inåt, hem till oss. Dom var här ett tag och lekte i vardagsrummet, Anastasia var överförtjust i Celia. Det kändes bra att se henne så glad och nöjd. Men efter att dom gått hem igen så kände jag mig så ofantligt trött. Har inte kännt mig såhär trött på länge.
Maken stängde in sig i klädkammaren för att jobba (där har han sin dator, han jobbar hemifrån) och jag gick in i lekrummet med barnen och la mig på madrassen. Jag tror jag slumrade till ett par gånger och det kändes inte bra alls. Barnen förflyttade sig sakta till vardagsrummet och jag svansade efter. Där la jag mig på soffan och kände mig tröttare än världens tröttaste... Maken kom ut efter en stund och förstod väl att jag var helt borta i skallen.
"gå in och lägg dig" sa han.... "men det kan jag väl inte??" sa jag... "JO då" sa han.... och jag gick... och la mig i sovrummet...
men konstigt nog så somnade jag inte... jag kunde bara inte... Det kändes SÅ elakt att ligga där inne och sova medan han var där ute med ungarna. Även fast jag vet att han klarar det. Han är ju världens bästa pappa! Men det kändes så överlyxigt att få ligga där på eftermiddagen och SOVA. Jag bara kunde inte. Tankarna rullade och trots att jag var så ofantligt megajävla trött så gick det bara inte att somna. Så jag kom ut efter 40 minuters försök att somna... men det kändes SÅ mycket bättre. 40 minuters egen tid... TACK min älskade älskade man :)
nu ska jag gå och försöka SOVA :) God natt alla glada och trötta!
jag hade velat lägga upp en musikvideo, eller lite bilder.. men jag orkar inte... en annan gång eller dag eller nått... baj baj!
....koma.....
Den här dagen har varit, som dom skulle säga i kroatien "KOMA"
huvudet känns som om det väger 10 kg... :/
huvudet känns som om det väger 10 kg... :/
Regn
Idag regnade det ute men det stoppade inte patrullen, vi gick ut med gråtande Michael och plasksugna Anastasia. Vi mötte Celia och Lussan och Veron i centrum och gjorde kafét osäkert med världens nyfiknaste Anastasia som bara ville springa runt istället för att fika. Så chipspåsen + kanelbullen som var ämnade för henne slank ner i min mage istället. Nu ljuger jag, Celia fick halva! Det resulterade i ett blodsocker på 6.9 för mig... Ganska bra ändå... Trodde det skulle bli högre än så. Sen gick vi in i bibbland en stund. Skulle önska att Anastasia var mer intresserad av böcker... :(
Efter det plaskades det i vattenpölar och sen var det dags att gå hem.
den här låten är så jävla bra!
Efter det plaskades det i vattenpölar och sen var det dags att gå hem.
den här låten är så jävla bra!
hello
Jag är jättenöjd med idag. Gick en promenad med barnen och mötte sedan upp L och V. Vi gick vidare till öppnis med barnen och lät dom leka där en stund. Sedan fick vi skynda oss därifrån för 13.00 så stängde dom. Vi hade ca en kvart på oss att få i barnen lite käk. Det blev en halv lunch/mellanmål/snack-aktig måltid. Men vi morsor hade självklart glömt att fixa något att äta åt oss själva. Så är det nästan alltid. Man skyndar sig på morgonen och samlar ihop allt åt barnen men glömmer bort att fixa åt sig själv... Sak samma, kanske fick något miljondels gram att smälta från kroppen NOT! ;) Vi var hursomhelst vrålhungriga båda två. Stackars mammor.
Jag följde med L mot dagmamman för hon skulle hämta C. Anastasia ropade hennes namn flera gånger och verkade glad över att få se henne. Innan vi skildes åt för dagen så hann vi se syrén, raps, hunkex? maskroslampor och klöverblommor. Anastasia kallar syren för "ten".
Michael var övertrött och fortfarande hungrig efter blixtlunchen tror jag för han grät och det blev bara värre och värre. Jag visste inte vad jag skulle göra, det enda som lugnar honom är att lyfta upp honom ur vagnen och kånka på honom på armen. Det gjorde jag men det verkade han inte heller så pigg på. Han blev ännu mer arg och försökte slingra sig ur mitt grepp men jag ville inte släppa ner honom på betongvägen så jag försökte lugna ner honom i famnen.
Anastasia som satt i vagnen började också gråta när hon hörde brorsan.. Jag satte mig på huk med honom och försökte peka på gräset och blommorna och vagnshjulen och gråtande Anastasia men det hjälpte inte heller... Han tog tag i min underläpp och drog och rev med naglarna.. AJ!!!! men sen började jag dra vagnen och gå sakta framåt och då blev han lugn igen. Men det gick skitsakta och var jättetungt att dra dubbelvagn + bära en ettåring och mitt blodsocker kändes lågt. Kände mig darrig och svag så jag ringde pappa som satt hemma och jobbade och bad honom komma och hjälpa mig... PUST. Egentligen hade jag inte velat störa.
När pappa kom gående där framför oss på vägen blev alla på bättre humör och mina mjölksyrefyllda armar och ben drog en lättnandens suck. Fan, vilken tur att vi har honom. Min älskade som gör allt för oss. Jag trodde han skulle vara arg för att jag dragit ut honom för att hjälpa mig men han bara log och hälsade och vinkade åt Anastasia och tog Michael från min famn och kramade honom och började skoja och gosa som bara en pappa kan med sitt barn.
Sedan lät han mig pusta ut en stund och så la vi Michael i vagnen igen. Han började storböla på en gång men pappa ökade lite på takten och jag fick hinna med bäst jag kunde. Snart var vi hemma igen och allt var okej. Vi gjorde kycklinggryta som båda barnen ratade men som mammsen och pappsen åt med god aptit. Tänk vad lite lök, rivna morötter och kycklingfärs och chip shop curry sauce kan göra för humöret :)
Sen fick vi oväntat besök av mormor. Lyssnade på babbel, babblade lite själva, byggde med klossar och Anastasia körde Michael i en leksaksvagn/bil/grej. Sen var det dags för tandborstningen, välling och pooova som Anastasia säger...
Den här sjunger vi när vi borstar tänderna. Fast Michael tuggar mest på tandborsten än så länge. Men han diggar sången. Den är BÄST!
Jag följde med L mot dagmamman för hon skulle hämta C. Anastasia ropade hennes namn flera gånger och verkade glad över att få se henne. Innan vi skildes åt för dagen så hann vi se syrén, raps, hunkex? maskroslampor och klöverblommor. Anastasia kallar syren för "ten".
Michael var övertrött och fortfarande hungrig efter blixtlunchen tror jag för han grät och det blev bara värre och värre. Jag visste inte vad jag skulle göra, det enda som lugnar honom är att lyfta upp honom ur vagnen och kånka på honom på armen. Det gjorde jag men det verkade han inte heller så pigg på. Han blev ännu mer arg och försökte slingra sig ur mitt grepp men jag ville inte släppa ner honom på betongvägen så jag försökte lugna ner honom i famnen.
Anastasia som satt i vagnen började också gråta när hon hörde brorsan.. Jag satte mig på huk med honom och försökte peka på gräset och blommorna och vagnshjulen och gråtande Anastasia men det hjälpte inte heller... Han tog tag i min underläpp och drog och rev med naglarna.. AJ!!!! men sen började jag dra vagnen och gå sakta framåt och då blev han lugn igen. Men det gick skitsakta och var jättetungt att dra dubbelvagn + bära en ettåring och mitt blodsocker kändes lågt. Kände mig darrig och svag så jag ringde pappa som satt hemma och jobbade och bad honom komma och hjälpa mig... PUST. Egentligen hade jag inte velat störa.
När pappa kom gående där framför oss på vägen blev alla på bättre humör och mina mjölksyrefyllda armar och ben drog en lättnandens suck. Fan, vilken tur att vi har honom. Min älskade som gör allt för oss. Jag trodde han skulle vara arg för att jag dragit ut honom för att hjälpa mig men han bara log och hälsade och vinkade åt Anastasia och tog Michael från min famn och kramade honom och började skoja och gosa som bara en pappa kan med sitt barn.
Sedan lät han mig pusta ut en stund och så la vi Michael i vagnen igen. Han började storböla på en gång men pappa ökade lite på takten och jag fick hinna med bäst jag kunde. Snart var vi hemma igen och allt var okej. Vi gjorde kycklinggryta som båda barnen ratade men som mammsen och pappsen åt med god aptit. Tänk vad lite lök, rivna morötter och kycklingfärs och chip shop curry sauce kan göra för humöret :)
Sen fick vi oväntat besök av mormor. Lyssnade på babbel, babblade lite själva, byggde med klossar och Anastasia körde Michael i en leksaksvagn/bil/grej. Sen var det dags för tandborstningen, välling och pooova som Anastasia säger...
Den här sjunger vi när vi borstar tänderna. Fast Michael tuggar mest på tandborsten än så länge. Men han diggar sången. Den är BÄST!
Dr Bernstein thank you!!!
Har haft svårt att hitta snacks som en diabetiker/lchf-are kan äta och som påminner om chips.. Mitt sista försök var ju dipmix chipsen som blev lite väl salta.. Efter att ha bläddrat lite i min Diabetes Solution bok som förövrigt är en skitbra bok för diabetiker OCH LCHF-are eftersom den innehåller recept och kostråd för den som inte vill påverka sitt blodsocker... I princip kan man nog kalla Dr. Bernesteins diet för LCHF, de är i princip identiska.
Han har i alla fall ett enkelt recept som han kallar för cheese puffs..
man tar en/flera ostskivor som man lägger på bakplåtspapper i micron och låter dom bubbla i två minuter på full effekt. Sen låter man dom svalna. Dom blir KRISPIGA som CHIPS och riktigt goda. Bernstein äter dom istället för mackor, har funkat för mig med ibland när jag haft bråttom. Men oftast äter jag dom som snacks och till frukost. Har brytit upp dom i mindre bitar och "dippat" i turkisk yoghurt med kryddor. NICE!
Sen kan jag också tipsa om att man kan göra varm choklad med osötad soyamjölk, cacaopulver, grädde och valfria sötningstabletter istället för med mjölk och socker...
Han har i alla fall ett enkelt recept som han kallar för cheese puffs..
man tar en/flera ostskivor som man lägger på bakplåtspapper i micron och låter dom bubbla i två minuter på full effekt. Sen låter man dom svalna. Dom blir KRISPIGA som CHIPS och riktigt goda. Bernstein äter dom istället för mackor, har funkat för mig med ibland när jag haft bråttom. Men oftast äter jag dom som snacks och till frukost. Har brytit upp dom i mindre bitar och "dippat" i turkisk yoghurt med kryddor. NICE!
Sen kan jag också tipsa om att man kan göra varm choklad med osötad soyamjölk, cacaopulver, grädde och valfria sötningstabletter istället för med mjölk och socker...
Öppnis
Än så länge har jag inte märkt av någon dagis-abstinens från Anastasia. Hon verkar mer harmonisk när hon inte går på dagis. Hon frågar knappt efter nappen heller. Det känns bra att ha henne hemma och kunna ge henne sin tid.
Vi har varit ute i solen rätt mycket de senaste dagarna och fått låta henne springa runt. Igår stannade jag hemma och storstädade medan pappsen gick ut med barnen. Han tog en massa bilder på dom med sin telefon och det var kul att titta på dom när dom kom hem sen. Anastasia fick sitt allra första skrubbsår.
Sen gick vi ut igen allihopa för det var så fint väder.
Just det, sen så har vi varit i simhallen för första gången med Anastasia också. Det var jag, Anastasia Lussan och Celia! WOW det var så häftigt och så kul! Vi badade i lagunen fast Anastasia var mer intresserad av att gå i trappor. Sen åkte vi vattenrutsckana (osäker på stavning). Det gillade jag mycket fast Anastasia verkade inte så intresserad. Hon äääälskar trappor. Men eftersom jag blir livrädd så fort hon börjar klättra i trappor så måste jag hela tiden klättra efter, vilket är lite halvjobbigt och inte blir röven mindre för det heller. Det skulle man ju önska...
Efteråt stod vi utanför centrum ett tag och väntade på våra respektive makar/pappor och söner. Dom hade varit på grabbpromenad medan tjejjorna var inne och badade. Anastasia sprang runt lite med Celia och efter en stund hittade hon lite trappor igen som hon började springa upp och ner för. Lyckades få Celia att hålla Anastasia i handen några gånger och lyckades föreviga ögonblicket ;)
fint
och idag var vi på öppnis med Michael, Anastasia, Celia, brorsan Veron och Lussan... WOHOO
Vi har varit ute i solen rätt mycket de senaste dagarna och fått låta henne springa runt. Igår stannade jag hemma och storstädade medan pappsen gick ut med barnen. Han tog en massa bilder på dom med sin telefon och det var kul att titta på dom när dom kom hem sen. Anastasia fick sitt allra första skrubbsår.
Sen gick vi ut igen allihopa för det var så fint väder.
Just det, sen så har vi varit i simhallen för första gången med Anastasia också. Det var jag, Anastasia Lussan och Celia! WOW det var så häftigt och så kul! Vi badade i lagunen fast Anastasia var mer intresserad av att gå i trappor. Sen åkte vi vattenrutsckana (osäker på stavning). Det gillade jag mycket fast Anastasia verkade inte så intresserad. Hon äääälskar trappor. Men eftersom jag blir livrädd så fort hon börjar klättra i trappor så måste jag hela tiden klättra efter, vilket är lite halvjobbigt och inte blir röven mindre för det heller. Det skulle man ju önska...
Efteråt stod vi utanför centrum ett tag och väntade på våra respektive makar/pappor och söner. Dom hade varit på grabbpromenad medan tjejjorna var inne och badade. Anastasia sprang runt lite med Celia och efter en stund hittade hon lite trappor igen som hon började springa upp och ner för. Lyckades få Celia att hålla Anastasia i handen några gånger och lyckades föreviga ögonblicket ;)
fint
och idag var vi på öppnis med Michael, Anastasia, Celia, brorsan Veron och Lussan... WOHOO
OJ!
Det var länge sedan jag skrev sist!
Vi har valt att låta Anastasia ta tidigt sommarlov för barnen blir heeeela tiden sjuka. Ena veckan är Anastasia sjuk och när hon blivit frisk så blir Michael sjuk. Himla trist och jobbigt. Redan efter första veckan hemma så är barnen helt friska och Michael är som förbytt. Från att inte vilja sova på hela nätterna så somnar han nu på kvällen och sover(!) hela natten. (TA I TRÄ) Så jag har lyckats minska på amningen ordentligt. Vissa nätter är förstås bättre än andra. Senast igår så vaknade han 1 och ville inte somna om.
Här är en av mina LCHF bakelser *stolt*
SÅ GOD!
Botten: Krossade valnötter + osaltat smör + hermesetas lättströ
topping: vispad grädde, hermesetas strö + hallon
Sen gjorde jag en till variant
krossade valnötter + smör + hermesetas lättströ
vispad grädde + några kapsyler amarula likör + hermesetas lättströ + kanel längst upp
I bakgrunden ser ni en av mina "ostmackor" testade att göra bröd med soyamjöl, visserligen lite kolhydrater men inte så ofantligt mycket som i vetemjöl...
riven ost + psylliumfrön + soyamjöl + en skvätt grädde + några ägg
slajsat och klart
Vi har valt att låta Anastasia ta tidigt sommarlov för barnen blir heeeela tiden sjuka. Ena veckan är Anastasia sjuk och när hon blivit frisk så blir Michael sjuk. Himla trist och jobbigt. Redan efter första veckan hemma så är barnen helt friska och Michael är som förbytt. Från att inte vilja sova på hela nätterna så somnar han nu på kvällen och sover(!) hela natten. (TA I TRÄ) Så jag har lyckats minska på amningen ordentligt. Vissa nätter är förstås bättre än andra. Senast igår så vaknade han 1 och ville inte somna om.
Här är en av mina LCHF bakelser *stolt*
SÅ GOD!
Botten: Krossade valnötter + osaltat smör + hermesetas lättströ
topping: vispad grädde, hermesetas strö + hallon
Sen gjorde jag en till variant
krossade valnötter + smör + hermesetas lättströ
vispad grädde + några kapsyler amarula likör + hermesetas lättströ + kanel längst upp
I bakgrunden ser ni en av mina "ostmackor" testade att göra bröd med soyamjöl, visserligen lite kolhydrater men inte så ofantligt mycket som i vetemjöl...
riven ost + psylliumfrön + soyamjöl + en skvätt grädde + några ägg
slajsat och klart
