Ute i svängen
Idag var hela familjen C-son och några vattkoppor ute på stan. Det blev några kortärmade bodysar åt Michael och ett par skor åt Anastasia. Sen blev det burger king fast vi hellre hade velat sitta i ett café. Men dom var smockfulla pga lunchtid... Så vi satt i en park istället och åt vår skräpmat.
Vattkoppor
Det var ju lite ironiskt, fast på ett bra sätt då. På föräldragruppen snackade dom om vattkoppor, för ca en vecka sedan och jag tänkte; Hoppas att Anastasia blir smittad med vattkoppor snart så hon inte blir en sån som slipper och blir superdupersjuk när hon blir vuxen istället. Low and behold, några dagar senare var hon gnällig och inte sig själv. Morgonen efter blev hon lite febrig och på eftermiddagen började hon få små röda prickar som bara blev fler och fler... Vi drog en lättnadens suck. I och för sig så är det inte så trevligt med en febrig och trumpen tvååring som bara vill klia och klia men tänk hur det skulle vara med en 22 åring? 22 gånger värre :) Nu får vi bara hoppas att antikropparna i bröstmjölken är för svaga så att lilla Michael också blir smittad.
Michael har somnat i sin egna säng två kvällar i rad nu. Han har vaknat på nätterna och jag har fått stryka hans kind så att han somnar om. Det har funkat MEN han har fått flytta över till sängen vid 2-3 snåret då han vägrar somna om och vrålen eskalerar till "hoppas inte Anastasia eller grannarna vaknar-nivå". Mitt hjärta är lite för vekt när det gäller bebisgråt. Men sakta men säkert kommer han nog lära sig att sova hela nätterna. Håll tummarna för oss :)
Michael har somnat i sin egna säng två kvällar i rad nu. Han har vaknat på nätterna och jag har fått stryka hans kind så att han somnar om. Det har funkat MEN han har fått flytta över till sängen vid 2-3 snåret då han vägrar somna om och vrålen eskalerar till "hoppas inte Anastasia eller grannarna vaknar-nivå". Mitt hjärta är lite för vekt när det gäller bebisgråt. Men sakta men säkert kommer han nog lära sig att sova hela nätterna. Håll tummarna för oss :)
kvällsmat
schnitzlar panerade i soyamjöl och ägg friterade i cocosfett, det blev helt okej :) Vill slippa så mycket omega6 som möjligt.
Idag somnade Michael i sin spjälsäng för första gången. Han har sovit ett par timmar nu. Vet inte riktigt hur jag ska göra sen när han vaknar. Han brukar vakna flera gånger under kvällen. Brukar amma honom till söms igen men det vill jag försöka sluta med nu.
Tjohoo
Igår blev det inget bloggande. Hela familjen C-son hade en teknologifri-dag då vi levde som dom gjorde på 80-talet (nästan).
Det blev alltså ingen dator, mobil bara i nödfall (knäppte några kort som dokumentation, fusk! jag vet). Och BARA umgås!
Vi gick ut i skogen med barnen igen, förbi klätterträdet som jag och min brorsa brukade klättra i som barn. Pappa kunde inte låta bli att provklättra.
Han var så entusiastisk att Willys-kassen fick hänga med upp i trädet!
När pappa C-son var nere på marken igen så gick vi vidare en låååång oändlig sträcka....
.... som aldrig verkade ta slut.....
och någonstans därborta i fjärran.... hägrade en....
ja vad var det för något....?
Nämen titta ungar! En lekplats mitt i skogen!
Tur att vi tog med oss hink och spade!
Sen kom vi hem igen, vrålhungriga trots nödproviant i lekparken...
Det blev
Hemmagjord kebabsallad för mamma Björn
Fattigmans-kebabsallad till pappa Björn
(fråga mig INTE varför han tog så lite!!!)
Kebab med pyttelite grönsaker och bröd för lilla
Björn nr 1
och lite panikpure till lilla Björn nr 2
Det blev alltså ingen dator, mobil bara i nödfall (knäppte några kort som dokumentation, fusk! jag vet). Och BARA umgås!
Vi gick ut i skogen med barnen igen, förbi klätterträdet som jag och min brorsa brukade klättra i som barn. Pappa kunde inte låta bli att provklättra.
Han var så entusiastisk att Willys-kassen fick hänga med upp i trädet!
När pappa C-son var nere på marken igen så gick vi vidare en låååång oändlig sträcka....
.... som aldrig verkade ta slut.....
och någonstans därborta i fjärran.... hägrade en....
ja vad var det för något....?
Nämen titta ungar! En lekplats mitt i skogen!
Tur att vi tog med oss hink och spade!
Sen kom vi hem igen, vrålhungriga trots nödproviant i lekparken...
Det blev
Hemmagjord kebabsallad för mamma Björn
Fattigmans-kebabsallad till pappa Björn
(fråga mig INTE varför han tog så lite!!!)
Kebab med pyttelite grönsaker och bröd för lilla
Björn nr 1
och lite panikpure till lilla Björn nr 2
Promenad till skogen med en lång omväg
Idag bestämde vi oss för att ta en promenad till skogen eftersom det var så fint väder ute. Det är ganska bökigt att ta sig ner för trapporna med två småbarn. Men det går bra när man är två som vi oftast försöker vara.
Våran lilla vilding, Anastasia har alltid så bråttom ut. Så fort vi öppnat ytterdörren så rusar hon ut och man hinner nätt och jämt ta tag i kragen på henne innan hon störtar ner för trapporna. Jag vet inte om hon har mer energi än andra barn men jag blir alltid chokad när jag ser andra tvååringar som går så lugnt och fint bredvid sina föräldrar. Det gör ALDRIG våran dotter. Hon stannar upp, kollar på stenar och grenar. Vänder om, går åt andra hållet eller springer fram till diverse saker som hon tycker verkar intressanta.
Vi har provat klassikern, "Hej då älskling, nu går vi" Men då ropar hon bara glatt "hej då" och går vidare åt andra hållet. Bara när hon är übertrött kan hon händelsevis om vi har väldig tur börja gnälla lite och komma efter oss.
Men på något sätt gillar jag att hon är sådan. Att hon har en stark vilja och är så otroligt nyfiken. Att hon gör det HON vill och inte vad alla andra vill. Att hon är tuff och har skinn på näsan. Det är något jag inte har varken nu eller hade som liten.
Ibland önskar man att man kunde fortsätta vara så där äkta som man är när man är liten. Så öppen. Alla känslor, sorg, lycka, besvikelse, lever dom ut. Håller dom inte inne som vi "vuxna". De skäms aldrig över sina känslor utan visar dom för alla. Dom är så spontana, gör vad som faller dom in. (På gott och ont) Men mest av allt så är dom så nyfikna på livet, så otroligt egocentriska. Egocentrisk har en så negativ klang men är det egentligen inte en underbar egenskap hos barn? Att de faktiskt tror att världen kretsar runt dom? Att världen skapades för just dom? Varför har vi vuxna inte rätt att också känna så? Skulle vi inte ta för oss lite mer om vi kände så? Är det verkligen så att man är bortskämd bara för att man är egocentrisk? Hela den där "du-ska-inte-tro-att-du-är-nått grejen är ju så korkad egentligen. För det är ju just det man ska tro, att man är något! ja, ja.. svammel svammel...
Nu kom jag faktiskt av mig. Jag skulle ju berätta om våran promenad till skogen... Var var jag, jo. Anastasia störtar ner för trapporna med pappa tätt efter hållandes i hennes krage....
... Jag bär alltid ner Michael. Vet inte varför egentligen, har bara blivit så. Min man håller koll på Anastasia och jag håller koll på Michael.
Vi tog en tur till lekparken för det är alltid dit som Anastasia springer. Vi var där en stund och hon fick röra lite på benen. Sen fick Michael gunga för första gången och efter det blev det lite fika med macka. Sen tog det ca 40 min att komma till skogen. Egentligen tar det nog högst 5 minuter att komma dit om man är ett barnlöst par. Men eftersom vi inte är det så tog det så lång tid som det tar för ett par med barn. :) Det blev lite pinnkastning, ett hopp in i ett dike, jaga svart katt med vit nos, en snubbling som resulterade i en blött smutsigt byxknä, mutning med brödbit (brukar vara KOKOLA läs: choklad, men vi valde vitt näringslöst bröd som omväxling), jaga springande tvååring upp för en väldigt brant backe, brottningsmatch för att få tvååringen in i vagnen och PUST och STÅNK äntligen framme i skogen. Väl i skogen lät vi Anastasia sträcka på benen igen.
Vad mysigt det var. Blåsippor och vitsippor. Det är nästan som att man blir lite nostalgisk när man kommer till skogen på våren! Myrstackar, dom hade jag glömt existerade. Kottar och barr har jag färskt minne av från i julas :)
Tillbaka hem igen kokade jag lite purémat till Michael. Vet att han inte behöver äta puread mat längre men det är så jobbigt att se honom hulka på grund av klumpar! :) Inte för att skryta men, vissa av mina hopkok blir SÅ goda! Ibland när ingen ser på så tar jag några skedar själv. Tjuvaktiga mamma! MUMS!
(palsternacka, morot, sötpotatis, ris, strimlat nötkött, lite persilja)
Våran lilla vilding, Anastasia har alltid så bråttom ut. Så fort vi öppnat ytterdörren så rusar hon ut och man hinner nätt och jämt ta tag i kragen på henne innan hon störtar ner för trapporna. Jag vet inte om hon har mer energi än andra barn men jag blir alltid chokad när jag ser andra tvååringar som går så lugnt och fint bredvid sina föräldrar. Det gör ALDRIG våran dotter. Hon stannar upp, kollar på stenar och grenar. Vänder om, går åt andra hållet eller springer fram till diverse saker som hon tycker verkar intressanta.
Vi har provat klassikern, "Hej då älskling, nu går vi" Men då ropar hon bara glatt "hej då" och går vidare åt andra hållet. Bara när hon är übertrött kan hon händelsevis om vi har väldig tur börja gnälla lite och komma efter oss.
Men på något sätt gillar jag att hon är sådan. Att hon har en stark vilja och är så otroligt nyfiken. Att hon gör det HON vill och inte vad alla andra vill. Att hon är tuff och har skinn på näsan. Det är något jag inte har varken nu eller hade som liten.
Ibland önskar man att man kunde fortsätta vara så där äkta som man är när man är liten. Så öppen. Alla känslor, sorg, lycka, besvikelse, lever dom ut. Håller dom inte inne som vi "vuxna". De skäms aldrig över sina känslor utan visar dom för alla. Dom är så spontana, gör vad som faller dom in. (På gott och ont) Men mest av allt så är dom så nyfikna på livet, så otroligt egocentriska. Egocentrisk har en så negativ klang men är det egentligen inte en underbar egenskap hos barn? Att de faktiskt tror att världen kretsar runt dom? Att världen skapades för just dom? Varför har vi vuxna inte rätt att också känna så? Skulle vi inte ta för oss lite mer om vi kände så? Är det verkligen så att man är bortskämd bara för att man är egocentrisk? Hela den där "du-ska-inte-tro-att-du-är-nått grejen är ju så korkad egentligen. För det är ju just det man ska tro, att man är något! ja, ja.. svammel svammel...
Nu kom jag faktiskt av mig. Jag skulle ju berätta om våran promenad till skogen... Var var jag, jo. Anastasia störtar ner för trapporna med pappa tätt efter hållandes i hennes krage....
... Jag bär alltid ner Michael. Vet inte varför egentligen, har bara blivit så. Min man håller koll på Anastasia och jag håller koll på Michael.
Vi tog en tur till lekparken för det är alltid dit som Anastasia springer. Vi var där en stund och hon fick röra lite på benen. Sen fick Michael gunga för första gången och efter det blev det lite fika med macka. Sen tog det ca 40 min att komma till skogen. Egentligen tar det nog högst 5 minuter att komma dit om man är ett barnlöst par. Men eftersom vi inte är det så tog det så lång tid som det tar för ett par med barn. :) Det blev lite pinnkastning, ett hopp in i ett dike, jaga svart katt med vit nos, en snubbling som resulterade i en blött smutsigt byxknä, mutning med brödbit (brukar vara KOKOLA läs: choklad, men vi valde vitt näringslöst bröd som omväxling), jaga springande tvååring upp för en väldigt brant backe, brottningsmatch för att få tvååringen in i vagnen och PUST och STÅNK äntligen framme i skogen. Väl i skogen lät vi Anastasia sträcka på benen igen.
Vad mysigt det var. Blåsippor och vitsippor. Det är nästan som att man blir lite nostalgisk när man kommer till skogen på våren! Myrstackar, dom hade jag glömt existerade. Kottar och barr har jag färskt minne av från i julas :)
Tillbaka hem igen kokade jag lite purémat till Michael. Vet att han inte behöver äta puread mat längre men det är så jobbigt att se honom hulka på grund av klumpar! :) Inte för att skryta men, vissa av mina hopkok blir SÅ goda! Ibland när ingen ser på så tar jag några skedar själv. Tjuvaktiga mamma! MUMS!
(palsternacka, morot, sötpotatis, ris, strimlat nötkött, lite persilja)
Waldorf och 3 sprutor
Det blev inget IKEA idag. Idag blev det 3 i familjen som fick ta spruta istället. Det blev svin-vaccination för barnen. Stackarna fick varsinn spruta i varsitt lår. Men Anastasia ville hellre leka med sköterskans pussel och bilar än att ta spruta. Det blev många protester. Min oemoståndligt vackra man fick hålla fast henne och lungt berätta att "efter det här så får du glass eller choklad, vad du vill!" hon blev lite lugnare när hon hörde orden "glass och choklad". "KOKOLA"** han hon skrika och så stack sköterskan henne. PUH spruta nr 1. avklarad.
Med Michael gick det enklare men det är ju för att han är så liten och inte kan springa iväg från hemska droppande sprutor. Spruta nr 2 avklarad den med... Mina arma små barn.
Jaha, så vem fick den 3 e sprutan. Jo det var jag det. Jag råkar vara medlem i en hemlig klubb där alla måste ta sprutor varje gång dom äter något. Det är ingen rolig klubb, tror 99,9 procent av alla medlemmar helst skulle vilja hoppa av. Men siddu det går inte! Och inte känner man sig särskilt välkommen i klubben heller :( Jag blev välkomnad" in i diabetesklubben för ca 5 år sen. Skit-ensamt! Nåja, det kunde varit värre :) Har i alla fall LADA-diabetes. Orkar inte förklara hur den fungerar. Tur att google finns för den som vill läsa på ;)
Tog insulin sprutor ett bra tag men nu har jag inte behövt ta på ca 6 månader eftersom jag följer LCHF dieten och fortfarande har lite insulinproduktion kvar. Jag behöver bara ta spruta när jag äter något som innehåller kolhydrater.
Som IDAG! Idag åt jag waldorfsallad, i den finns äpple. Äpple = kolhydrater. = spruta för stackars mig. Men FAN det var det värt... ÅH! Åt den salladen för första gången i england då min svärmor gjorde den. Tror det är den godaste salladen som finns i hela världen. Förutom kycklingsallad då :)
Den är godare än den ser ut, LOVAR! :)
Jaha så vad har jag gjort mer idag. Jo just det. Jag decinficerade min hemska tvättmaskin IGEN. Hade tvättat barnens kläder och märkte att kläderna börjat lukta ruttet vatten igen. Skitjobbigt, så jag lät tvättmaskinen gå på 90 grader och droppade i en massa tea tree oil. Hade inte citronsyra hemma och har hört att tea tree oil ger samma effekt. Det återstår att se.
Men jag gillar tea tree oil. Det ska tydligen döda svamp och mögel. En gång hade vi glömt bort en bit bröd i skafferiet och bröded var helt grönt. Det stank mögel i hela skafferiet och då tog jag en blöt trasa med tea tree oil och torkade av i skafferiet och jag tror allt dog.
** kokola, barnspråk för choklad
Med Michael gick det enklare men det är ju för att han är så liten och inte kan springa iväg från hemska droppande sprutor. Spruta nr 2 avklarad den med... Mina arma små barn.
Jaha, så vem fick den 3 e sprutan. Jo det var jag det. Jag råkar vara medlem i en hemlig klubb där alla måste ta sprutor varje gång dom äter något. Det är ingen rolig klubb, tror 99,9 procent av alla medlemmar helst skulle vilja hoppa av. Men siddu det går inte! Och inte känner man sig särskilt välkommen i klubben heller :( Jag blev välkomnad" in i diabetesklubben för ca 5 år sen. Skit-ensamt! Nåja, det kunde varit värre :) Har i alla fall LADA-diabetes. Orkar inte förklara hur den fungerar. Tur att google finns för den som vill läsa på ;)
Tog insulin sprutor ett bra tag men nu har jag inte behövt ta på ca 6 månader eftersom jag följer LCHF dieten och fortfarande har lite insulinproduktion kvar. Jag behöver bara ta spruta när jag äter något som innehåller kolhydrater.
Som IDAG! Idag åt jag waldorfsallad, i den finns äpple. Äpple = kolhydrater. = spruta för stackars mig. Men FAN det var det värt... ÅH! Åt den salladen för första gången i england då min svärmor gjorde den. Tror det är den godaste salladen som finns i hela världen. Förutom kycklingsallad då :)
Den är godare än den ser ut, LOVAR! :)
Jaha så vad har jag gjort mer idag. Jo just det. Jag decinficerade min hemska tvättmaskin IGEN. Hade tvättat barnens kläder och märkte att kläderna börjat lukta ruttet vatten igen. Skitjobbigt, så jag lät tvättmaskinen gå på 90 grader och droppade i en massa tea tree oil. Hade inte citronsyra hemma och har hört att tea tree oil ger samma effekt. Det återstår att se.
Men jag gillar tea tree oil. Det ska tydligen döda svamp och mögel. En gång hade vi glömt bort en bit bröd i skafferiet och bröded var helt grönt. Det stank mögel i hela skafferiet och då tog jag en blöt trasa med tea tree oil och torkade av i skafferiet och jag tror allt dog.
** kokola, barnspråk för choklad
Läbbigt
Idag var vi superutmattade jag och maken. Eftersom han jobbar hemifrån så kan han ta en paus med jämna mellanrum under dagen. Idag så tog han en sådan paus. Gick och la sig i sovrummet för att sova.
Vår lille bebis blev trött han med så jag bestämde mig för att lägga mig bredvid mina små män och sova en stund jag med.
Problemet var bara det att sonen, så fort han hamnat i sängen inte längre ville sova. Han ville hellre krypa runt och göra saltomotaler i sängen. Vi bestämde oss att lägga honom i spjälsängen. Men där ville han inte heller ligga utan gallskrek sig helt förtvivlad. Det gjorde ont i mamma och pappahjärtat så vi flyttade över honom i sängen igen. Han var helt utmattad vid det här laget så när jag gav honom tutten (ja, jag ammar FORTFARANDE men det är en annan historia) och då somnade han efter ca 10 sekunder, maken och jag likaså.
Såhär såg vi ut ungefär, fast lite mer slitna än det här superfräscha paret och bebisen på bild.
Jag vet inte hur länge vi låg där och sov men vi vaknade i alla fall av en duns och ett gallskrik. Det var lillen som lycklig över att ingen höll koll krupit över sängen och fallit ner på golvet. Usch vad man kände sig dum. Det var ju så mysigt att ha honom emellan oss i sängen :( Men nu får det väl bli slut på det. Mission få-lillgrisen-att-sova-i-spjälsängen ämnas starta när vi lyckas pallra oss till IKEA för att få tag på en ny madrass. Imorgon med andra ord. Den gamla madrassen ligger tyvärr på tippen efter en stormig natt för någon månad sedan då vår äldsta dotter hade kräksjuka :(
Om det är något jag tycker är jobbigt så är det just den perioden då barnet börjar krypa och man inte längre kan samsova utan att vara rädd för att barnet ska ramla från sängen. Det är så mysigt att ha barnet nära.
Innan jag fick barn så tyckte jag att barnet hörde hemma i spjälsäng och att allt annat bara var mesigt. Att barnet MÅSTE lära sig att sova själv. När jag tänker efter så var det många saker jag tyckte då som jag INTE tycker nu. :) Jag är nog en sån där attatchment parent... Vet inte om det kallas så...
Men det har kännts väldigt viktigt för mig att bära och hålla i mina barn så mycket som möjligt under spädbarnstiden. Så nu känns det lite som en separation att han ska börja sova i spjälsäng. Kände samma sak med min dotter. Det var lite som en sorg. Att hon faktiskt inte längre var ett spädbarn utan ett barn!
Men det blir bra det här :)
Vår lille bebis blev trött han med så jag bestämde mig för att lägga mig bredvid mina små män och sova en stund jag med.
Problemet var bara det att sonen, så fort han hamnat i sängen inte längre ville sova. Han ville hellre krypa runt och göra saltomotaler i sängen. Vi bestämde oss att lägga honom i spjälsängen. Men där ville han inte heller ligga utan gallskrek sig helt förtvivlad. Det gjorde ont i mamma och pappahjärtat så vi flyttade över honom i sängen igen. Han var helt utmattad vid det här laget så när jag gav honom tutten (ja, jag ammar FORTFARANDE men det är en annan historia) och då somnade han efter ca 10 sekunder, maken och jag likaså.
Såhär såg vi ut ungefär, fast lite mer slitna än det här superfräscha paret och bebisen på bild.
Jag vet inte hur länge vi låg där och sov men vi vaknade i alla fall av en duns och ett gallskrik. Det var lillen som lycklig över att ingen höll koll krupit över sängen och fallit ner på golvet. Usch vad man kände sig dum. Det var ju så mysigt att ha honom emellan oss i sängen :( Men nu får det väl bli slut på det. Mission få-lillgrisen-att-sova-i-spjälsängen ämnas starta när vi lyckas pallra oss till IKEA för att få tag på en ny madrass. Imorgon med andra ord. Den gamla madrassen ligger tyvärr på tippen efter en stormig natt för någon månad sedan då vår äldsta dotter hade kräksjuka :(
Om det är något jag tycker är jobbigt så är det just den perioden då barnet börjar krypa och man inte längre kan samsova utan att vara rädd för att barnet ska ramla från sängen. Det är så mysigt att ha barnet nära.
Innan jag fick barn så tyckte jag att barnet hörde hemma i spjälsäng och att allt annat bara var mesigt. Att barnet MÅSTE lära sig att sova själv. När jag tänker efter så var det många saker jag tyckte då som jag INTE tycker nu. :) Jag är nog en sån där attatchment parent... Vet inte om det kallas så...
Men det har kännts väldigt viktigt för mig att bära och hålla i mina barn så mycket som möjligt under spädbarnstiden. Så nu känns det lite som en separation att han ska börja sova i spjälsäng. Kände samma sak med min dotter. Det var lite som en sorg. Att hon faktiskt inte längre var ett spädbarn utan ett barn!
Men det blir bra det här :)
Första skogspromenaden för min lilla gris!
Igår var vår yngsta son på skogspromenad för första gången. Han fyller ett år om en månad. Vi har en syskonvagn så vi har inte orkat upp i skogen någonting. Men igår bar det av ;) Storasyster var på dagis så det var lite lättare att dra upp vagnen för den stora "mördarbacken" som man kallade den när man var liten och åkte pulka!
som ni ser så sov han och verkade inte särskilt intresserad av sitt första möte med THE SKOGEN!
En annan gång kanske...
För övrigt syns även min omänskligt snygga makes torso på bilden.. OH MY GOD är det enda jag kan säga.
som ni ser så sov han och verkade inte särskilt intresserad av sitt första möte med THE SKOGEN!
En annan gång kanske...
För övrigt syns även min omänskligt snygga makes torso på bilden.. OH MY GOD är det enda jag kan säga.
Min egna lchf kaka
Den här kakan kallar jag för fejkkaka, den kom till av ett misstag. Det var mer som ett test men jag blev så nöjd med resultatet att jag gör den med jämna mellanrum! Den känns som en riktig kaka fast utan alla onödiga kolhydrater. Jag vet att det är lite emot lchf reglerna att använda sötningsmedel, (man kan säkert göra kakan utan sötningsmedel) Men ibland känner jag verkligen för något sött, med betoning på ibland! :)
Här är receptet
300 gr mixade valnötter
4 ägg
100 gram smör
3dl hermesetas
1 dl cocos
1 tsk vaniljsocker (kan uteslutas eller bytas ut mot vaniljpulver/vaniljstång)
1 matsked psylliumfrön/fiberhusk (kan uteslutas)
1 tesked bakpulver
200 gr philadelphia eller annan färskost t.ex eldorados billiga ;)
ev 2 matskedar kakao för den som vill ha en chokladkaka
(jag brukar göra tigerkaka)
sätt spisen på 175 grader
blanda psylliumfröna med ca 2 matskedar vatten, häll sedan i cocosen och de mixade valnötterna
rör ihop philadelphian, bakpulver, vaniljsocker, ägg och hermesetas till en jämn smet i en separat skål.
smält smöret och häll det smälta smöret i valnöt och cocosblandningen, rör sedan ihop äggblandningen och cocosblandningen. Häll smeten i en rund form.
För att vara säker på att kakan inte fastnar i formen så brukar jag klippa ut en cirkel av bakplåtspapper och lägga på botten av formen...
Kakan är klar när den är gyllenbrun, ca en timme.
Den blir allra godast om du sprinklar hermesetas och kanel längst upp och äter med grädde eller cremefraiche :)
Var så megasugen igår att jag gjorde en dubbel sats :) NAJJS!
Här är receptet
300 gr mixade valnötter
4 ägg
100 gram smör
3dl hermesetas
1 dl cocos
1 tsk vaniljsocker (kan uteslutas eller bytas ut mot vaniljpulver/vaniljstång)
1 matsked psylliumfrön/fiberhusk (kan uteslutas)
1 tesked bakpulver
200 gr philadelphia eller annan färskost t.ex eldorados billiga ;)
ev 2 matskedar kakao för den som vill ha en chokladkaka
(jag brukar göra tigerkaka)
sätt spisen på 175 grader
blanda psylliumfröna med ca 2 matskedar vatten, häll sedan i cocosen och de mixade valnötterna
rör ihop philadelphian, bakpulver, vaniljsocker, ägg och hermesetas till en jämn smet i en separat skål.
smält smöret och häll det smälta smöret i valnöt och cocosblandningen, rör sedan ihop äggblandningen och cocosblandningen. Häll smeten i en rund form.
För att vara säker på att kakan inte fastnar i formen så brukar jag klippa ut en cirkel av bakplåtspapper och lägga på botten av formen...
Kakan är klar när den är gyllenbrun, ca en timme.
Den blir allra godast om du sprinklar hermesetas och kanel längst upp och äter med grädde eller cremefraiche :)
Var så megasugen igår att jag gjorde en dubbel sats :) NAJJS!
Mitt första blogginlägg, wohoo
Det är tänkt att detta ska bli min personliga blogg. Men vi får se hur "personlig" den blir...
