grejjt

Jag och barnen var ensamma hemma från onsdag till lördag. Det längsta jag någonsin varit borta från min man är 15 dagar. Det var i det tidigaste skedet av vårat förhållande. (Vi hade bara mötts en gång) Så det var 15 dagar mellan vårat första möte och vårat andra möte. HAHA. Sedan har jag varit borta från honom 5 dagar när jag åkte med mamma till kreta :) Den här gången var det 3 dagar. Det kändes rätt skumt men ändå okej. Plötsligt hade jag så himla mycket tid över på kvällen när barnen lagt sig. Jag lyckades städa både vardagsrum, kök och badrum. Vår dammsugare är sönder så jag kröp runt med en trasa över hela golvet och gnuggade. Synd att han inte var här för att skåda spektaklet.. Hursomhelst, jag var så stolt när jag var klar!!! WOHOO! Golven var så rena att jag tror man kunde äta från dem.
Morgonen därpå lekte Anastasia den populära "Hälla välling på golvet-leken" och Michael lekte den ännu mer populära "kasta smörgåsrån och smula ner hela golvet-leken" Nåja, jag såg i alla fall till att torka upp efter dom :)
En morgon vaknade Michael den vanliga tiden men jag var så otroligt trött efter kvällens städande så jag visste inte hur jag skulle orka upp ur sängen. Han storgrät i sin spjälsäng så jag bar ut honom till vardagsrummet. Där la jag mig i soffan och lät honom gräva i leksakslådan. Jag låg där en stund med halvöppna ögon och först när Anastasia vaknade en halvtimme senare kändes det som om jag orkade upp. Jag gjorde en stor kopp kaffe som jag svepte, allt för att göra mig pigg. - Jag tycker inte ens om kaffe!
Jag hann knappt äta under dagen förutom en och annan munsbit av maten som barnen inte ville äta. På kvällen när dom gått och lagt sig så åt jag. Och så blev jag bjuden på världens godaste fyllda paprika av Lussan en av dagarna. Det var som en skänk från ovan, jag var så himla hungrig! Det är en av måltiderna i mitt liv som jag verkligen njutit av.
Jag trodde alltid att min mormor var bäst på att göra fylld paprika. I och för sig så är hennes recept helt annorlunda.
Minns en gång när jag var liten att jag och familjen varit ute hela dagen och hur jag var så otroligt hungrig. Mamma brukade göra en enkel soppa med rotfrukter och klimp som jag avskydde. Men den gick snabbt att göra och stressad 3-barnsmamma som hon var, så gjorde hon soppan rätt ofta. Den här gången var jag så hungrig att jag åt av soppan och jag minns att jag njöt och sa till mamma "allt är gott när man är hungrig". Men efter den dagen så avskydde jag inte den soppan längre utan tyckte tvärtom mycket om den. Om det inte var så att jag hade diabetes så skulle jag nog precis som mamma göra den väldigt ofta. Men jag minns så starkt den känslan av att få fylla min tomma mage med varm soppa och tryggheten och lättnaden som mättnaden gav mig.