hello
Jag är jättenöjd med idag. Gick en promenad med barnen och mötte sedan upp L och V. Vi gick vidare till öppnis med barnen och lät dom leka där en stund. Sedan fick vi skynda oss därifrån för 13.00 så stängde dom. Vi hade ca en kvart på oss att få i barnen lite käk. Det blev en halv lunch/mellanmål/snack-aktig måltid. Men vi morsor hade självklart glömt att fixa något att äta åt oss själva. Så är det nästan alltid. Man skyndar sig på morgonen och samlar ihop allt åt barnen men glömmer bort att fixa åt sig själv... Sak samma, kanske fick något miljondels gram att smälta från kroppen NOT! ;) Vi var hursomhelst vrålhungriga båda två. Stackars mammor.
Jag följde med L mot dagmamman för hon skulle hämta C. Anastasia ropade hennes namn flera gånger och verkade glad över att få se henne. Innan vi skildes åt för dagen så hann vi se syrén, raps, hunkex? maskroslampor och klöverblommor. Anastasia kallar syren för "ten".
Michael var övertrött och fortfarande hungrig efter blixtlunchen tror jag för han grät och det blev bara värre och värre. Jag visste inte vad jag skulle göra, det enda som lugnar honom är att lyfta upp honom ur vagnen och kånka på honom på armen. Det gjorde jag men det verkade han inte heller så pigg på. Han blev ännu mer arg och försökte slingra sig ur mitt grepp men jag ville inte släppa ner honom på betongvägen så jag försökte lugna ner honom i famnen.
Anastasia som satt i vagnen började också gråta när hon hörde brorsan.. Jag satte mig på huk med honom och försökte peka på gräset och blommorna och vagnshjulen och gråtande Anastasia men det hjälpte inte heller... Han tog tag i min underläpp och drog och rev med naglarna.. AJ!!!! men sen började jag dra vagnen och gå sakta framåt och då blev han lugn igen. Men det gick skitsakta och var jättetungt att dra dubbelvagn + bära en ettåring och mitt blodsocker kändes lågt. Kände mig darrig och svag så jag ringde pappa som satt hemma och jobbade och bad honom komma och hjälpa mig... PUST. Egentligen hade jag inte velat störa.
När pappa kom gående där framför oss på vägen blev alla på bättre humör och mina mjölksyrefyllda armar och ben drog en lättnandens suck. Fan, vilken tur att vi har honom. Min älskade som gör allt för oss. Jag trodde han skulle vara arg för att jag dragit ut honom för att hjälpa mig men han bara log och hälsade och vinkade åt Anastasia och tog Michael från min famn och kramade honom och började skoja och gosa som bara en pappa kan med sitt barn.
Sedan lät han mig pusta ut en stund och så la vi Michael i vagnen igen. Han började storböla på en gång men pappa ökade lite på takten och jag fick hinna med bäst jag kunde. Snart var vi hemma igen och allt var okej. Vi gjorde kycklinggryta som båda barnen ratade men som mammsen och pappsen åt med god aptit. Tänk vad lite lök, rivna morötter och kycklingfärs och chip shop curry sauce kan göra för humöret :)
Sen fick vi oväntat besök av mormor. Lyssnade på babbel, babblade lite själva, byggde med klossar och Anastasia körde Michael i en leksaksvagn/bil/grej. Sen var det dags för tandborstningen, välling och pooova som Anastasia säger...
Den här sjunger vi när vi borstar tänderna. Fast Michael tuggar mest på tandborsten än så länge. Men han diggar sången. Den är BÄST!
Jag följde med L mot dagmamman för hon skulle hämta C. Anastasia ropade hennes namn flera gånger och verkade glad över att få se henne. Innan vi skildes åt för dagen så hann vi se syrén, raps, hunkex? maskroslampor och klöverblommor. Anastasia kallar syren för "ten".
Michael var övertrött och fortfarande hungrig efter blixtlunchen tror jag för han grät och det blev bara värre och värre. Jag visste inte vad jag skulle göra, det enda som lugnar honom är att lyfta upp honom ur vagnen och kånka på honom på armen. Det gjorde jag men det verkade han inte heller så pigg på. Han blev ännu mer arg och försökte slingra sig ur mitt grepp men jag ville inte släppa ner honom på betongvägen så jag försökte lugna ner honom i famnen.
Anastasia som satt i vagnen började också gråta när hon hörde brorsan.. Jag satte mig på huk med honom och försökte peka på gräset och blommorna och vagnshjulen och gråtande Anastasia men det hjälpte inte heller... Han tog tag i min underläpp och drog och rev med naglarna.. AJ!!!! men sen började jag dra vagnen och gå sakta framåt och då blev han lugn igen. Men det gick skitsakta och var jättetungt att dra dubbelvagn + bära en ettåring och mitt blodsocker kändes lågt. Kände mig darrig och svag så jag ringde pappa som satt hemma och jobbade och bad honom komma och hjälpa mig... PUST. Egentligen hade jag inte velat störa.
När pappa kom gående där framför oss på vägen blev alla på bättre humör och mina mjölksyrefyllda armar och ben drog en lättnandens suck. Fan, vilken tur att vi har honom. Min älskade som gör allt för oss. Jag trodde han skulle vara arg för att jag dragit ut honom för att hjälpa mig men han bara log och hälsade och vinkade åt Anastasia och tog Michael från min famn och kramade honom och började skoja och gosa som bara en pappa kan med sitt barn.
Sedan lät han mig pusta ut en stund och så la vi Michael i vagnen igen. Han började storböla på en gång men pappa ökade lite på takten och jag fick hinna med bäst jag kunde. Snart var vi hemma igen och allt var okej. Vi gjorde kycklinggryta som båda barnen ratade men som mammsen och pappsen åt med god aptit. Tänk vad lite lök, rivna morötter och kycklingfärs och chip shop curry sauce kan göra för humöret :)
Sen fick vi oväntat besök av mormor. Lyssnade på babbel, babblade lite själva, byggde med klossar och Anastasia körde Michael i en leksaksvagn/bil/grej. Sen var det dags för tandborstningen, välling och pooova som Anastasia säger...
Den här sjunger vi när vi borstar tänderna. Fast Michael tuggar mest på tandborsten än så länge. Men han diggar sången. Den är BÄST!
Kommentarer
Trackback
