1,5 månad kvar

Nu är det ungefär 1,5 månad kvar tills lillflickan kommer till oss. Jag känner att jag nog måste börja packa BB väskan snart, för både Anastasia och Michael kom 10 dagar innan beräknad förlossning.
Michael har börjat prata, jag blir så förvånad när han helt plötsligt säger ett ord och jag faktiskt förstår vad han menar! Han har till och med börjat sätta ihop två, tre ord till meningar. Han blir två i maj. Hans favoritsång är "lilla snigel akta dig" När jag sjunger den för honom så skiner han upp och försöker sjunga med.
Anastasia har blivit mycket kramigare än vad hon brukade vara. Innan var hon så inne i att upptäcka och utforska att hon sällan hade tid att kramas. Nu känns det som att man får tillbaka alla kramar man inte fick förut :)
På kvällarna vill hon gärna att jag eller pappa ligger bredvid henne tills hon somnar. Oftast frågar hon efter mig. Så när jag lagt Michael så går jag in till henne. Det är så mysigt, ligger där och kliar henne på ryggen och slumrar till själv.
En period hade hon svårt att somna på kvällarna, hon upptäckte att hon kunde klättra ur spjälsängen själv så det var ett fasligt sjå att få henne att komma till ro på kvällarna. Men nu har hon fått en säng (som hon desvärre inte sover i) och vi har en madrass på golvet som hon ligger på. Hon föredrar madrassen och det känns okej för oss. Hon verkar känna sig  trygg där.
Hon är så snäll och klappar mig på magen och verkar förväntansfull inför bebisen, hon är mycket beskyddande. När vi går upp för trapporna i porten så går hon före mig och när jag kommit upp så frågar hon "gick det bra mamma?"
Det är fortfarande is på gatorna och stora vattenpölar, så ibland får vi gå i gåsmarsch. Då säger Anastasia, "mamma gå försiktigt så du inte halkar" när det kommer en bil säger hon "akta dig för bilen" Sånna små meningar gör att man bara smälter. Älskade lilla barn som är så omtänksam :)
På kvällen så pussar hon brorsan god natt.
Jag funderar förfullt på bebisnamn. Minns en tid när jag var tonåring och var bombsäker på att om jag fick en flicka så skulle hon få heta Minette. Sen ändrade jag mig hade Brenda som favoritnamn rätt länge. För en pojke gillade jag Douglas, Rafael och Theodor. Men när man gått runt med ett favoritnamn år efter år så känns det på något sätt söndertuggat. Nu känns dessa namn på något sätt förbrukade... Dom får flyga sin kos till andra mammor och andra barn.

Kommentarer
Postat av: Louise

När jag och Rikard lärde känna varandra frågade han om jag ville ha barn och då sa jag att jag skulle ha en pojke och en flicka som skulle heta Isak och Agnes. Gillar fortfarande de namnen på sätt och vis.

2011-03-19 @ 13:48:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0