Nu är det ungefär 1,5 månad kvar tills lillflickan kommer till oss. Jag känner att jag nog måste börja packa BB väskan snart, för både Anastasia och Michael kom 10 dagar innan beräknad förlossning.

Det var otroligt länge sedan jag skrev sist. Men ingen verkar ha märkt nått. Men som min bror brukar säga "Nåja". Nu ska man inte vara pissed off, jag tycker i alla fall att det är roande att läsa i min blogg, är jag den enda så får jag väl vara det då. :)

Marsvinen har flyttat till dalarna, till pappsens lillasyster. Nu har vi två katter istället. Två kelmonster som ungarna älskar.

Sommaren tog slut, hösten kom och även vintern. Men nu känns det faktiskt som att det inte är lång tid kvar till sommaren. Idag kändes det verkligen som februari, vår... Snön smälte och det kändes milt i luften. Anastasia hoppade och sprang genom stora vattenpölar.

Nu har även Michael börjat dagis, det känns okej men otroligt tomt och tyst på dagarna. Jag saknar barnen. Pappsen jobbar och jobbar och jag antingen städar, tvättar eller sover. Egentligen sover jag nog mer än någonting annat. Jag är så otroligt trött. Ibland känns det som om jag aldrig kommer att få energin tillbaka. Vi ska ha en till liten flicka i början av maj.

Min diabetes har blivit försämrad. Jag behöver mycket mer insulin än tidigare. Det känns mycket förrvirrande att helt plötsligt vara tvungen att ta helt nya doser insulin. Pga graviditeten äter jag nu kolhydrater igen. Skitjobbigt, känns som att jag famlar i mörkret när det gäller mina insulindoser och blodsockervärden. Men förhoppningsvis blir det bättre efter förlossningen, då KANSKE jag slipper insulinet igen OM jag följer min LCHF diet igen. Jag vet inte om det är diabetesen som gör att jag tappar all energi. Måste hålla koll på den hela tiden, får aldrig pusta ut.

Imorgon är barnen lediga från dagis, det ska bli trevligt. Kramas och leka och läsa sagor... Mina små älsklingar...

Det var länge sedan jag skrev.. Minns inte ens när... Det har varit en varm sommar... Jag har gillat den.

Vi har plockat en massa gräs åt marsvinen som dom har fått äta. Det luktar så gott med nyplockat gräs, som en sommaräng här hemma.


Såhär ser golvet ut efter att en 2-åring har fått tag på påsen med gräs. Men hon gillar att plocka gräs. "Pocka gäs till Tina" säger hon... ("Plocka gräs till marsvinen" För dom som inte förstår Anastasiamål)



Veron har varit på besök och utforskat spisen med Michael. De tyckte det var en intressant hushållsprodukt. Kanske blir dom mästerkockar i framtiden? Öppnar en egen stor restaurang med världens godaste mat och så får vi hungriga och trötta föräldrar komma hur ofta vi vill och äta gratis. Det hade varit trevligt.



Anastasia fick sitt andra skrubbsår som den här gången blödde. Min lilla tuffing!




En spindel kom även och hälsade på hos oss den här sommaren. En hemsk typ som gillade våran säng. Min man är paniskt rädd för spindlar, det har han fått från sin mamma. Så vi fångade spindeln i en spindelfälla och sen fick han åka iväg med sopbilen. Nu ångrar jag mig lite. Tycker en aning synd om spindeln.


Han fick i alla fall agera fotomodell innan han evakuerades till soptippen.

Jag är tröttare sedan jag började jobba, känns som om jag gör allt halvbra. Speciellt hemma. Hinner bara träffa barnen nån timme på kvällen innan dom ska lägga sig. Det känns riktigt kasst. Fast det är så roligt att arbeta ändå.
Igår läste jag saga för Anastasia innan hon skulle sova, det var mysigt och hon satt så fint med mig och pekade och pratade och kunde en massa. Jag blir så stolt och förundrad över hur snabbtänkt hon är och hur mycket hon observerar. Hon kan så många ord och uttryck och vet hur saker ska vara. Min duktiga lilla tjej.
Michael blir så ledsen om kvällarna när han ska gå och lägga sig och bara har fått kramas en kort stund med mig. Men det går ju inte att lägga honom senare på kvällen för han är så ofantligt trött runt 6-7. Det skär i hjärtat att höra honom gråta. Önskar att det fanns en bättre balans i mitt liv.
Så länge jag kan minnas ville jag vara en mamma. Det var viktigt för mig att ha en familj. Trots att det är tabu som tjej nuförtiden att säga att det känns viktigare för mig med familj och glada barn än en karriär, så var det alltid så jag kände.
Men barnen växer upp fortare än man anar och då behöver man någonting mer. Vare sig man har en karriär eller inte så är man alltid mamma. Men det kommer en tid då barnen frigör sig från dig och då behövs du inte på samma sätt som förut och allting blir plötsligt otroligt ensamt om du bara är hemmafru.

Jag är glad att jag trivs på mitt jobb men jag önskar att jag fick lika mycket tid med mina barn som jag har på jobbet. Jag tror dock det blir bättre med tiden. Det tar nog ett tag att ställa om sig lite.

Finn ett fel





finn nu ytterligare ett fel




försök nu att gissa vem den skyldige är

(källa) http://www.metro.se/se/article/2007/09/20/20/1257-45/index.xml


Så här glad var Per Morberg inte när Metros Peter Lindholm träffade honom.

"Jag är så jävla fed up med intervjuer"

Jag skulle egentligen ha gjort en ny kaka idag. Men tyvärr glömde jag att nämna till min man att hermesetas var slut. Så det får bli en annan dag. Skitkul att jobba idag.

Ena "färdigmiddagen" avklarad.
Längtar redan till imorgon kväll då jag kan äta nästa. Fan, jag är så bra på att laga mat. Inte för att skryta. Fast Per Morberg är nog liiiiite bättre...
Så trött i benen efter att ha jobbat hela dagen och Michael har inte velat somna än. Så nu tror jag lägga mig tidigare så att jag orkar upp i ottan imorgon och hålla tummarna och hoppas att Michael också somnar.

Idag jobbade jag inte så jag lagade en massa mat och gjorde min LCHF kaka så att jag ska ha kvällsmat resten av veckan och slipper laga mat när jag kommer hem...  Kakan blev SKITSNYGG KOLLA!!!

Egentligen blev det två kakor :) Synd bara att valnötterna från ICA var härskna!!!!!!!!!!!!!
Maten jag gjort får ni tyvärr inte se. För den ser inte aptitlig ut.  Men godare än härsken kaka är den.

Anastasia har börjat dagis igen. Pedagogerna berättade att hon börjat prata med dom också nu. Det gjorde mig glad, för innan har hon varit knäpptyst och inte gett ifrån sig ett ljud.
Jag var orolig för att hon skulle vara ledsen på morgonen när vi lämnade henne. Men det var hon inte och när vi skulle hämta henne på eftermiddagen så var hon jätteglad och visade oss att hon lärt sig klättra upp i den högsta rutschkanan och åka ner :) Min fina lilla tjej!!!
Michael tog två steg idag själv :)

Vad kul att NÅGON läser... Tack för det :) Nu fick man genast lite mera lust... Tänk vad två ord kan göra.. "jag läser" WOHOO tack ;)

Idag var jag på kurs. Det var roligt och informativt. Det enda negativa var att jag gav maken sovmorgon och glömde att äta frukost. Vips var klockan halv 11 och jag måste sticka. Min mage spelade sorgliga symfonier.
I pausen fick vi ta dricka från räddaren i nöden, en selecta maskin. Jag valde varm choklad, men hellre hade jag velat ta choco nånting med vitt gräddpulver i. Men jag råkade klicka på fel knapp. Mitt låga blodsockers fel. Sen bjöd kursledaren på havrekakor. Jag tog en halv och sen en halv till. Det var bara jag och en annan glupsk tjej som vågade sig på att ta en kaka. Fattar inte hur BARA två av 19 personer vågade ta sig en kaka.
Hursomhelst så föll jag för det blygsamma isiga snåla grupptrycket och tog ingen mer kaka. Hade jag varit ensam och inte haft diabetes så hade jag nog ätit hela skålen. Sån e ja. GLUPSK. MUHAHA

Per Morberg e cool. Men när han stoppar fingrar i bechamelsås och sedan slickar på dom och sedan stoppar in fingrarna i såsen igen och använder såsen som hårgele. Då blir jag lite konfunderad. För vi vet ju alla att enzymerna i saliven bryter ned bechamelsåsen och gör den vattnig igen. Gillar du vattnig bechamelsås Per? Eller är såsen så otrolig oemotståndlig att du måste smeta ut den över hela dig? Du e i alla fall himla cool. Och lite sexig också. Men säg inte till min man att jag sagt det. För då blir han nog lite avis på dig.

Åh Per, kom hit och laga bechamelsås åt mig!!

Läser någon min blogg överhuvudtaget? Den som läser.. lämna gärna en kommentar här nere så jag kan räkna :D :D :D

Det var tydligen fyra veckor sedan jag skrev sist.
Så går det när man skaffar jobb. Man hinner inte med någonting. Men ingen klagan här inte, äntligen kan jag köpa den där lampan jag trånat efter så länge... Eller kan jag?! Hm... Hursomhelst är det jättekul att jobba! Trodde inte det skulle kännas så bra att arbeta igen.

Här är diverse bilder från de senaste fyra veckorna..

Så går det när man låter en 2,5 åring springa in i vardagsrummet med två ostskivor. Jag antar att hon tyckte programmet var för "Cheesy"


Denna bild kallar jag; "en annan sorts korv" och så går det när man låter en 2,5 åring springa in på toa med en banan. Hon har en tendens att "go bananas" de få sekunder man inte hinner ifatt henne i tid.


Anastasia och pappsen äter hallon och Michael tar det lugnt :)


Anastasia bjuder Michael på hallon, sen leker dom :)

Sen kryper Michael iväg


Anastasia tycker att den här lekstugan är RENA LEKSTUGAN :P





Denna bild tog Anastasia. Ville bara dela med mig av den. Finns fler om någon är intresserad av dessa konstverk. Kan även bidra med en och annan målning/ritning.

=)
GLAD SOMMAR WOHOOOOOOOOOOOOO

Jag är så himla


















...jävla




















....superduper
















...oändligt


















....otroligt




















....vidunderligt





















....hopplöst



















....ändlöst



















....besinningslöst

















....in i helvete



















trött....

så nu ska världens tröttaste mamma gå och lägga sig.

glömde att tipsa alla om världens bästa hårborste. Tangle teezer.. köpte den på kicks och trodde inte den skulle funka.. men den är SUPERBRA. Drar den bara genom håret några gånger och håret är genomkammat och inga tovor kvar!!
Hade stora problem med att tämja Anastasias tovor. Hon avskyr att bli kammad. Men med tangle teezer så är det inga problem längre.... Shit asså! Tack gode gud för tangle teezer :)

Lussan och min msn-dialog. Eller ska man kalla det min monolog hahaha



Lussan säger:
okej
fan ta Ansjovisen
Grejjt säger:
mm hoppas hon aldrig vinner på lotto
och att varje gång hon rostar bröd så bränns det
och att hon råkar blanda i en svart eller röd strumpa i vittvätten så att alla vita kläder blir rosa eller grå
eller att hon bränner tungan när hon dricker sitt te
Lussan säger:
mm
Grejjt säger:
eller att hon råkar spilla ett glas mjölk över köksbordet
eller att hon snubblar över sina skosnören
eller att en svart katt korsar hennes väg
eller att en gummisnodd fastnar i håret på henne
eller att hon glömmer borsta tänderna en morgon
eller att hon går upp 2 kg
eller att hon får grå hårstrån
eller att hon knäcker en nagel
eller två
Lussan säger:
eller mustasch

Känns som om jag haft fullt upp de senaste dagarna och hunnit varken andas in eller ut!!! Har städat som en galning. Igår var maken ute hela dagen och kollade på fåglar. Mamma hade besök så jag hade ingen lust att störa henne. Men vi hade det bra jag och ungarna. Anastasia fick fylla marsvinens matskål själv och Michael hjälpte till. Dom var så duktiga.
Sen gick jag och torkade av diskbänken och när jag kom ut till vardagsrummet så stod Anastasia och drack ur marsvinens vattenflaska. URK! Aja baja!
Sen bäddade vi åt dockan och åt kycklinglår. Båda barnen åt med god aptit. Men på kvällen ville dom inte somna. Vi hade flyttat in Michaels säng hos Anastasia för att se om dom kunde sova tillsammans men dom vägrade. Så fort den ena kom till ro så började den andra gallskrika och vice versa.

Jag hade bilder jag ville lägga upp här... Men tyvärr så funkar det inte att ladda upp bilderna från mobilen av någon förgrymmad anledning. Måste väl fråga maken när han kommer hem. Men när han kommer hem så kommer det väl fungera, som vanligt!

Imorgon åker min mamma till kroatien.

Idag handlade vi och jag blev obligatoriskt trött kl 12 och fortsatte vara trött till kl 3 när min man gjorde kaffe åt mig. (kaffe med en massa sötningsmedel och soyamjölk) klarar inte av att dricka det på annat sätt.


Men jag städade rätt mycket idag, småplockade en massa och torkade och torkade och torkade vällingfläckar och annat klet som hamnar på golvet när man har hungriga barn.

Sen gick vi och handlade en massa nyttigheter, plockade gräs till marsvinen, kom hem rätt så trötta och åt en massa Onyttigheter... inte bra. Men vad gör man när man är hungrig och har tappat all energi.


Min syrra sa att hon mest vill kolla på bilder när hon läser min blogg men jag är så lat. Måste nog börja lägga upp lite fler bilder.

..och höst blir till vår
när du tar min hand...


...Minns
att jag har väntat en evighet
på att få se dig...

dessa ord är skrivna av min vän Lussan. Dom finns i en kärleksdikt som hon skrivit. Hon syftade nog på sin man när hon skrev den dikten. Men som med alla kärleksdikter så tänker man på den man själv älskar när man läser. Den dikten hon skrev fick mig att le och tänka på min egen älskade. Den dagen var jag så sur och irriterad och så himmelens trött men när jag läste den dikten så stannade jag upp en stund och log. Såg helt plötsligt min make med helt andra ögon. Var inte längre sur över att diskbänken var smulig och att vällingflaskorna var odiskade. Kände världens mest universella känsla - kärlek. Mindes tillbaka till hur det var när vi precis hade träffats. Satt och log och stirrade på honom stup i kvarten. Till slut frågade han mig vad jag glodde på. "DIG" svarade jag :)

Idag kom min mans lillebror till oss. Min kära lilla söta fina George. Vi har saknat honom. Anastasia blev överlycklig. Dodosh kallar hon honom hela tiden och ropar och hoppar och är superlycklig. Han ska vara här en vecka eller två.

Idag var jag med Lussan på öppnis igen, såg 3 pälsängar där (heter dom så?). URK var det i alla fall! Dom var riktigt feta, har aldrig sett så stora. Michael satt och lekte med en låda och där kröp en riktig feting runt. Jag höll på att spy. Men när jag försökte flytta på Michael så ville Michael inte flytta. Han sket fullständigt i pälsängen. Som tur var hade Michaels vilda lek gjort pälsängen rädd för sen när jag kollade i lådan igen så var den försvunnen. Där fick det lilla äckelkrypet.

Jag och barnen var ensamma hemma från onsdag till lördag. Det längsta jag någonsin varit borta från min man är 15 dagar. Det var i det tidigaste skedet av vårat förhållande. (Vi hade bara mötts en gång) Så det var 15 dagar mellan vårat första möte och vårat andra möte. HAHA. Sedan har jag varit borta från honom 5 dagar när jag åkte med mamma till kreta :) Den här gången var det 3 dagar. Det kändes rätt skumt men ändå okej. Plötsligt hade jag så himla mycket tid över på kvällen när barnen lagt sig. Jag lyckades städa både vardagsrum, kök och badrum. Vår dammsugare är sönder så jag kröp runt med en trasa över hela golvet och gnuggade. Synd att han inte var här för att skåda spektaklet.. Hursomhelst, jag var så stolt när jag var klar!!! WOHOO! Golven var så rena att jag tror man kunde äta från dem.
Morgonen därpå lekte Anastasia den populära "Hälla välling på golvet-leken" och Michael lekte den ännu mer populära "kasta smörgåsrån och smula ner hela golvet-leken" Nåja, jag såg i alla fall till att torka upp efter dom :)
En morgon vaknade Michael den vanliga tiden men jag var så otroligt trött efter kvällens städande så jag visste inte hur jag skulle orka upp ur sängen. Han storgrät i sin spjälsäng så jag bar ut honom till vardagsrummet. Där la jag mig i soffan och lät honom gräva i leksakslådan. Jag låg där en stund med halvöppna ögon och först när Anastasia vaknade en halvtimme senare kändes det som om jag orkade upp. Jag gjorde en stor kopp kaffe som jag svepte, allt för att göra mig pigg. - Jag tycker inte ens om kaffe!
Jag hann knappt äta under dagen förutom en och annan munsbit av maten som barnen inte ville äta. På kvällen när dom gått och lagt sig så åt jag. Och så blev jag bjuden på världens godaste fyllda paprika av Lussan en av dagarna. Det var som en skänk från ovan, jag var så himla hungrig! Det är en av måltiderna i mitt liv som jag verkligen njutit av.
Jag trodde alltid att min mormor var bäst på att göra fylld paprika. I och för sig så är hennes recept helt annorlunda.
Minns en gång när jag var liten att jag och familjen varit ute hela dagen och hur jag var så otroligt hungrig. Mamma brukade göra en enkel soppa med rotfrukter och klimp som jag avskydde. Men den gick snabbt att göra och stressad 3-barnsmamma som hon var, så gjorde hon soppan rätt ofta. Den här gången var jag så hungrig att jag åt av soppan och jag minns att jag njöt och sa till mamma "allt är gott när man är hungrig". Men efter den dagen så avskydde jag inte den soppan längre utan tyckte tvärtom mycket om den. Om det inte var så att jag hade diabetes så skulle jag nog precis som mamma göra den väldigt ofta. Men jag minns så starkt den känslan av att få fylla min tomma mage med varm soppa och tryggheten och lättnaden som mättnaden gav mig.